fredag 1 februari 2008

Den kollektiva kompassen leder fel

Mörkret viker undan, endast lite i taget, men ändå. Det viktiga är att dagarna känns längre. Vi har snö på Åsen. Den töar redan bort, och tur är det. Med det allt längre dagsljuset, och med temperaturen som stiger, är det lätt att längtan efter våren blir för intensiv. I mitt inre ser jag redan fågelsträcken mot det blå himlataket. Jag hör tranorna. De talrika stararna har flyttat in under takplattorna. Men när jag fäster blicken mot björkdungen, och ser de röda holkarna med slottsnamnen, ser jag en avlövad skog. Jag befinner mig i en grå februaridag. Det regnar. Det töar. Det är fortfarande vinter!

Om några veckor kommer miljontals fåglar att påbörja en tusentals kilometer lång resa för att komma till sitt sommarviste. Åsen är slutmålet för en del fågelarter, andra ser till att få en vilopaus här, exempelvis vid Fjällmossen, som är ett fågelreservat. Alla klarar inte flytten. Otaliga fåglar dör. En del mister orienteringen, särskilt de fåglar som reser i flock, om de tvingas till en lång resrutt. Det säger forskare som studerar fåglarnas förmåga till navigation. Långa resor klaras bäst av fåglar som förflyttar sig ensamma, den kollektiva kompassen skulle få dem att fara vilse.

Inga kommentarer:


View My Stats