torsdag 29 maj 2008

Vacker i slöja!?

På Danmarks Radios hemsida (www.dr.dk) kan man i en annons från ungdomsredaktionen Skum uppmanas att delta i Fröken slöja 2008. ”Alle med et tørklæde på hovedet kan deltage - muslim eller ej.”

Som förväntat har Dansk Folkeparti redan farit ut mot skönhetstävlingen och gjort Skums förslag till förstanyhet i media. På Skums egen hemsida finns kommentarer för och emot arrangemanget. ”Provokationen” från ungdomsredaktionen är av det intelligenta slaget, där man inte på förhand har bestämt sig för en svart-vitt verklighet, utan är just intresserade av nyanser och fördjupade argument. Och tänkvärda synpunkter, positiva eller negativa, om lämpligheten av skönhetstävlingar finns, i detta fall med en särskild emfas eftersom den politiskt laddade slöjan finns med i sammanhanget.

Slöjan är ett plagg som får den danska regeringen att agera som en berusad matador. Den ”liberala” regeringen” vecklar in sig i hållningar som man kan förvänta sig av ett parti med totalitär ideologi, ett parti som tycker att staten ska lägga sig i livsstilsfrågor, inte ett tillåtande parti. Ett liberalt parti. Utfallen från statsministern och Venstre är aggressiva, gång efter annan. Men med stöten från värjan skadar statsministern, inte bara Danmarks anseende, utan även förutsättningarna för en vettig samvaro mellan människor av olika tillhörighet, troende och icke-troende.

Dock finns det åtminstone en klok och modig liberal politiker i Danmark, nämligen integrations- och kyrkoministern Birthe Rønn Hornbech, som går emot förslaget att förbjuda domare bära slöja, krucifix eller davidsstjärna.

(Pressklipp) Nytt från Öresund, 080514: ”Folketinget ska hålla fingrarna bort från religiösa frågor. Det tycker integrations- och kyrkominister Birthe Rønn Hornbech (Venstre) som går emot sitt eget parti i den infekterade debatten om kvinnliga domare med slöja. Utspelet kommer i en krönika i dagens Politiken. ”Om folketinget börjar lagstifta om den enskildes åsikter, som man gör i diktaturer, måste man som kristen göra uppror”, skriver Birthe Rønn Hornbech och ställer sig starkt kritisk till ett slöjförbud för kvinnliga domare.”

fredag 16 maj 2008

Arvo Pärt - den främste nu levande kompositören

Arvo Pärt, den estniske kompositören, får i dagarna det danska prestigefyllda Sonningpriset. I den ofta läsvärda Weekendavisen (tänk att motsvarande tidning är otänkbar i Sverige. Vilket fattigdomsbevis!) kan man läsa följande om denne, enligt min uppfattning, främste nu levande kompositören;

”Det politiske klima i Sovjet beskriver Uffe Ellemann-Jensen (tidigare utrikesminister): ”Mange valgte at gå i eksil for at slippe for undertrykkelsen. Det gjorde Arvo Pärt, som i lange perioder havde pålagt sig selv tavshed, fordi de sovjetiske kulturkommissærer ikke brød sig om hans musik.”

”For Arvo Pärt er det at komponere det samme som at træk¬ke vejret. Det er hans liv. »Hvad gør et barn, når det leger alene? Det synger. Hvorfor synger det? Barnet synger fordi det glæder sig over et eller andet kønt, det bliver inspireret af et eller andet. Det er sundt og helt naturligt. For voksne er denne til¬stand betydelig mere kompleks, for denne harmoni er slået i stykker, den er tabt«, siger Pärt. Han har i sit smil, ja i hele sit væsen, bevaret barnets umiddelbarhed og nysgerrighed over for det nye, og han fastholder stædigt denne endnu ikke erfaringsramte renhed så godt det lader sig gøre inde i musikken.”

”Pärts musik er tonal (man kan høre melodien), den er harmonisk (man kan høre akkorderne), den er rytmisk set rimelig overskuelig og den gentager det hele i en uendelighed. Musikken består ret beset af rytmisk ukomplicerede motiver med en melodilinie, der ofte ikke er andet end brudte treklange eller skalaer. Æstetisk knytter musikken som ‘lyd’ an til tidlig musik med gregoriansk sang som vigtig inspirationskilde, og komponisten genopliver Bachs tanke om at skrive til Guds ære.”

tisdag 13 maj 2008

En dröm om ett bättre liv, efter döden?

Varför hålla fast vid en religion och en kultur som skiljer sig från det omgivande samhället? Varför riskera upplevelser av missförstånd, misstro och konflikter? Varför inte låta sig assimileras, och bli som andra i tro och kultur? Dessa frågor, och andra om religiöst liv i en sekulariserad vardag, kommer med lätthet till mig när jag går på Malmös gator, särskilt i närheten av Möllevångstorget. I Folkets park och på Simrishamnsgatan möter jag dagligen människor med ursprung i andra länder än Sverige, personer med tillhörighet i en annan tro än den kristna.

När man väl bestämt sig för att leva i ett land som flykting eller invandrare har man också beslutat sig för hur man ska dö, eller rättare sagt hur ens hädanfärd, ens begravning skall vara. Har man väl sagt att det är här man ska leva, säger man också att man bestämt sig för platsen som ska ta emot ens död. Synen på död och begravning är sammansatt, oavsett om man är troende eller inte.

Den muslimska begravningsplasten i Malmö ger starka och angelägna upplevelser om livet före, och efter, döden. Enkelheten, fattigdomen vissa gravar visar är inte bara ett uttryck för misär. Utan även för något vackert, för en tro, en förhoppning, en varm önskan om välgång, en stark omsorg om den döde. En dröm om ett bättre liv, efter döden?

måndag 12 maj 2008

Katten är dräktig

Det har gått nio veckor sedan vår katt Texas blev betäckt av Mr Black and White, P. Stormare eller Johan P-P. Buken hänger nästan på henne. Det är uppenbart att hon föder vilken dag som helst. Hankatterna har inte visat sig på drygt två månader. Men nu är de tillbaka. Varför just nu? I morse jagade P. Stormare iväg Mr Black and White. Ensam, herre på täppan, låg han på lillgården och bevakade Texas, på distans. Vad har han i sinnet? Jag frågade en jägare om det idag. Han svar var inte uppmuntrande. Enligt honom är det sannolikt så att hanarna, som dykt upp i dagarna, är ute efter att ta livet av avkomman.

Kan inte Texas få vara dräktig utan att stressas av dessa hanar? Vi har ordnat och bonat om i det stora uthuset för Texas. Hon ska ha det tryggt och skönt. En, eller rättare sagt flera, kojor har vi byggt av vinlådor. Inrett dem med rena och mjuka tygstycken. Mat är där rikligt av i gammelhuset, och rent vatten. Jag har fått stänga kattluckan för natten. Det känns konstigt, men nödvändigt. Hon är van att vara ute, eller inne hos oss delar av natten. Men nu, efter hankatternas intensiva jamande, jagande och bråkande vågar jag inte annat. Mr Black and White, P. Stormare och Johan P-P, ni är inte välkomna på ett par veckor. Vår katt är dräktig, låt henne föda sina ungar ifred!

Träden, tiden - döden!

Mullbärsträdet är på gång! Trädet min fru och jag fick på vår gemensamma femtioårsfest. Det hängande trädet blir det som sist av träd i vår trädgård som går in i lövsprickningens tid. Eken är inte längre sist, med andra ord. Visst är skillnaden stor mellan växtzon ett och två, åtminstone om man jämför Malmö och Linderödsåsen, bortom Huaröd. Här tvekar ännu syrenen, i Malmö är den i full blom.

Den 11 maj slog ekens blad ut, en dryg vecka tidigare än förra året. Eken, som vår son och jag har planterat. Det är något visst med träd. Stora är de, och trygga. Skugga ger de. Barken är skön att känna på. Gamla blir de. Intill Åsen, vid Maltesholm, finns ekar som är flera hundra år gamla. Alldeles vid vägen, efter Östra Sönnarslöv från oss sett, står ett gammalt ekpar, alldeles tätt inpå varandra.

Några tiotal meter längre bort pekar en skylt in mot skogen, den talar om stenåldersgravar. Ekparet är inte så gammalt. Men ändå, träd, gamla som unga, korresponderar med tiden och livet, alltså även med döden. Skrämmande? Ja, och vackert!

onsdag 7 maj 2008

Kulturförening mot och över gränser

(Pressklipp) SKÅNE/SJÄLLAND. Den nystartade kulturföreningen Telos vill överbrygga gränser. Dem som skiljer Sverige från Danmark, dem som skiljer invandrare från deras nya samhälle och dem som bygger murar mellan olika konstformer.

I styrelsen för Telos sitter både svenskar och danskar, representanter för universitet, näringsliv och kulturinstitutioner. Syftet är enligt programförklaringen att utveckla den kulturella mångfalden i Öresundsregionen, genom att lära av varandra, lyssna och diskutera samt hålla hög kvalitet på sin verksamhet.

- Vi vill försöka få till ett samtal. Inte anklaga någon, utan öppna upp tankarna. Oss veterligen finns inte någon heltäckande utblick som den här etablerad, inte som även blandar konstarter, säger ordföranden Aldo Iskra till Nytt från Öresund.

Att föreningen spänner över båda sidor sundet ser han som en fördel. Malmö kan dra nytta av att Köpenhamn är en huvudstad och därmed lockar till sig uppmärksamheten. Samtidigt som Malmö har nya perspektiv att erbjuda Köpenhamn.

Men nästan viktigare för Telos än integrationen över sundet är att invandrare med konstnärlig bakgrund ska ses som en tillgång i regionen.

- Här finns många välutbildade, jätteduktiga personer som varit kända i sina hemländer, men här räknas de inte. Och det gäller på båda sidor sundet. När de kommer hit blir hela deras yrkesidentitet och vad de kan erbjuda till ingenting, säger Aldo Iskra.

Han betonar att Telos inte vill ägna sig åt att kasta tomater på politikerna. I stället planerar man konferenser och samtal där olika slags gränser inom kulturlivet kan diskuteras.

Till sommaren ordnas Telos första aktivitet: fyra författar- och musikaftnar i Maglehem i östra Skåne. Bland deltagarna finns artisten Jason Diakité, känd som Timbuktu, Telos styrelseledamot Ann Heberlein, doktor i etik, författare och krönikör, samt Anne Swärd, illustratör och författare.

Av Anna Palmehag/NFÖ (Nytt från Öresund)

tisdag 6 maj 2008

Interreligiös bön

I söndags hölls en interreligiös bön på Möllevångstorget. Representanter från de tre stora världsreligionerna deltog. Mycket till gudstjänst blev det förstås inte, religionerna är så pass skilda i teologi, kultur och tradition. Men en bön blev det, eller rättare sagt flera böner. Utgångspunkten, återkommande, var Abraham, fadern till många folk. Islam, judendomen och kristendomen har referensen till Abraham gemensam. En koppling man önskar kunde komma i dagen oftare, och i fler sammanhang än religiösa. Men då måste det offentliga Sverige erkänna de religiösa organisationernas insatser inom (exempelvis) det sociala området, och ge de troendes organisationer rollen som viktiga samarbetspartners i samhällsbygget.

Bunker på Möllevångtorget

Nu har ställningarna avlägsnats. Inpackningen är borta. Möllevångstorget fyller 100 år, och korvkiosken på torget har renoverats, förvandlats till en bunker. Renoveringen, med chans att skapa något med stil, eller ett hus som åtminstone korresponderar med jugendhusen omkring, blev till den typ av arkitektur som man trodde hörde det förgångna till. De otroligt fula husen (från åttiotalet) på Lugna gatan har fått en avkomma mitt på Möllevångstorget. En ful baby! Malmö har fått ännu en bunker! Den hade gjort sig bra i Per Albins gamla försvarslinje.

View My Stats