tisdag 31 mars 2009

Vårstädning i Folkets park, därefter en öl!

Det vårstädas i Folkets park i Malmö. Den 25 april öppnar parken. Gubbarna (det är flest gubbar) arbetar i stilla lunk, men ändå effektivt. Man får intrycket att de känner parken väl och att de gillar sina jobb.

Rabatterna rensas. Gångarna sopas. Dammen töms och görs ren. Städaktiviteter försigår överallt, men inte samtidigt förstås. Utan enligt en plan. Planering och genomförande i logisk och nära följd, så arbetar de. Det mesta är fint i parken, i alla fall det som rör växtligheten. Även de gamla byggnaderna är fina. Men "tivoliskjulen", måste de finnas där?

Om drygt tre veckor kan man ta sig en öl på Cuba Café eller på Debaser. Ska bli gott!

En duvhök på Listergatan

En duvhök på Listergatan, strax intill planket till Folkets park, åt av sitt byte, en duva, på trottoaren, bara några meter från mig. Vilken syn! På Åsen är vi vana vid rovfåglar, hem här i stan är inte den synen så vanlig.

Tranor, starar och gödsel!

Tranorna har kommit, i par och i flock. Deras längtansfulla läten är en stark och välkommen upplevelse. Våren är bestämt kommen. Och stararna förstås, i vanlig ordning har de flyttat in i alla tänkbara och otänkbara prång. Också de är välkomna, om än vi tycker att de väsnas otroligt.

Dungen i i nordost bjuder, om morgonen, på en fågelkakafoni som får en skratta så övermäktig den är. Dungen i norr, där räven bor, är även den plats för fågelkolonier.

Med våren följer vissa bestyr i trädgården Förra året fick jag inte gödslat (jo, kanske i hallonlandet). Men i år gödslar med koskit i grönsakslanden (redan gjort!).

fredag 13 mars 2009

Sverigedemokraterna - ofrivillig komik och medveten tragik

Skratt och gråt kommer att växlas plötsligt och ofta när valrörelsen 2010 drar igång. I Maciej Zarembas artikelserie ”I väntan på Sverige” i Dagens Nyheter har fokus hamnat på Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson.

Sverigedemokraterna (SD) har en historisk framgång inom räckhåll. De har nästan redan vunnit, genom walk-over. I grunden är det inget parti (så här långt) som bjuder dem motstånd. SD är inte ett politiskt parti i lika hög grad som de är en kulturell rörelse. I SD:s politiska kärna finns budskap om identitet, samhörighet och exkludering. Partiet knyter an till föreställningar om ett paradisiskt Sverige. Föreställningar som Socialdemokraterna lyckats exploatera, men inte klarar/vill längre. Det hedrar sossarna, eftersom de då tvingats överge en riktning som bejekar kulturell mångfald. Längtan efter en etniskt och kulturell homogenitet kommer tragiskt nog att betyda en hel del i det politiska livet nästa år. Som sagt, skratta och gråt.

(Pressklipp) ”Sverigedemokraterna har en kulturteori. Människan mår bäst bland andra som liknar henne själv. En hög grad av etnisk och kulturell likhet är villkoret för att ett samhälle skall fungera. (Därför var det fel att avskaffa statskyrkan.) Alltså har varje kultur rätt att skydda sin ”ursprungliga” egenart. Här lånar Sverigedemokraterna en tanke från världsnaturfonden: varje kultur är som en utrotningshotad art som måste bevaras för mångfaldens skull. Bevarar gör man genom att undvika beblandning med andra. Därför borde varje kultur bo i en egen stat. Ett folk, en nation, en stat.

”Folkhemmet” har nämligen för Sverigedemokraterna en lika positiv laddning som det har på ledarsidan i Dala-Demokraten. Och tittar man efter är det ingen stor skillnad mellan deras program och SAP:s på trettiotalet, bortsett från den detaljen att ett världskrig passerat, 80 år förflutit och världen förändrats i grunden. Så numera måste man övertyga folk om sådant som man den gången inte skrev i partiprogram, eftersom det togs för givet: att svenskar är ett folk med samma tro, seder och utseende och just därför är de solidariska med varandra. Och självfallet håller sig borta från Europa, som befolkas av oförnuftiga och främmande element...

Åkessons parti säger sig vara för religionsfriheten, så varför vill man förbjuda moskéer? De utgör ett främmande inslag i statsbilden, svarar Åkesson. Han kan gå med på mycket små moskéer, om de är röda och har vita knutar. Men snälla Jimmie, säger jag, se ut genom fönstret och svara inte som partiledare utan som ärlig skåning. Hade du inte hellre haft en vacker moské eller ett Taj Mahal att titta på, i stället för det där?

Hans utsikt är landstingshusets smutsgrå plåtfasad med hundra likadana fönstergluggar, en kopia av Kronobergshäktet.
”Nej”, svarar Jimmie Åkesson, ”det här…är man ju uppväxt med, så det känns mera svenskt.” (Dagens Nyheter, 090312)

torsdag 12 mars 2009

Var Danmark ruttet redan på Hamlets tid?

Fastän jag bott i Köpenhamn i fyra år har jag verkligen svårt att förstå danskarnas benägenhet att hemfalla åt främlingsfientliga attityder. Jag förstår det helt enkelt inte. Danmark, med sin utåtriktade historia, en månghundraårig handelshistoria. Danmark med sin liberala historia, sina frihetliga traditioner. Och så blir det så inskränkt. När blev det så? Var det så redan på Hamlets tid? Ruttet?

(Pressklipp)"Tre av fyra danskar menar att kriminella med invandrarbakgrund har störst skuld i Köpenhamns gängkrig. Bara 43 procent skyller våldsamheterna på de kriminella mc-gängen, visar en opinionsundersökning som MetroXpress låtit göra.

Det är svårigheten att särskilja medlemmar i kriminella invandrargäng från vanliga ungdomar med mörkare hy som skapar en otrygghet förknippat med invandrare, menar Kirsten Hviid, forskare vid Aalborgs universitet som specialiserat sig på kriminella grupperingar. Inte heller polisen och politikerna har tillräcklig koll vilka de kriminella med invandrarbakgrund egentligen är, menar hon. Det gör att åtgärder mot gängkriminaliteten i stället riktas mot hela befolkningsgrupper, bland annat i form av hårdare utvisningsregler.

- Integrationen har gått tio år tillbaka, säger Köpenhamnspolitikern Manu Sareen (Radikale), till MetroXpress.

På tisdagen lovade en rad Köpenhamnspolitiker utökade sociala åtgärder för att stävja oroligheterna på Nørrebro. Fler fritidsgårdar, mer gatubelysning och någonstans att hålla till för dem över 18 var några av åtgärderna som presenterades vid ett stormöte med stadsdelens invånare." (Nytt Från Öresund)

fredag 6 mars 2009

När ängslan och idiotin går hand i hand, då sker inga möten

Maciej Zarembas artiklar gör att man trots allt läser Dagens Nyheter någon gång. Zarembas pågående serie ”I väntan på Sverige” handlar om mångfaldsfrågorna, hur de hanteras och vad de betyder idag. I fokus står händelser och attityder som behöver synas och diskuteras.

Zarembas kritiska synpunkter på tidskriften Gringos retorik och framgång är välkomna. Gringo har utnyttjat en jordmån som vanligtvis ger näring åt extrema politiska rörelser, rent av rasistiska. Gringos ”teater” är just ett spel, dessvärre en lek som bygger på befäst utanförskap och odlade konflikter.

I DN 090305, kan man läsa följande i Zarembas artikel ”..en skolrektor (i Råneå) som skickar hem en trettonåring vars tröja pryds av svensk flagga samt av orden ”Sverige är mitt fädernesland”. Plagget kunde ”uppfattas som nazistiskt”, menar skolledaren. Där är det Nyköpings kommun som förbjuder församlingen att resa ett kors i minneslunden invid Lids medeltida kyrka. ”För stark religiös symbol”, heter det, opassande i ett multikulturellt samhälle där även ateister kan ta anstöt.

Åttondeklassare på Strandskolan i Klagshamn fick inget klassfoto eftersom de för dagen kom klädda i landslagströjor (inför landskampen mot Danmark). ”Det står i vår läroplan att vi ska arbeta mot främlingsfientlighet och intolerans”, förklarade rektorn. Nej, han tyckte inte att landslaget stod för rasism, men tröjorna kunde av någon ”uppfattas på det sättet”. Också ”Den blomstertid nu kommer” kan ”upplevas som diskriminerande” och är därför olämplig vid skolavslutningar, enligt DO, som bannat Bräckeskolan på Hisingen för psalmsång.

(Intressant nog håller inte Sveriges muslimska råd med DO på den punkten. Ordföranden Helena Benaouda säger till mig att ”det vore absurt att generellt bannlysa psalmsång vid skolavslutningar”. Däremot borde vid varje tillfälle skolan fråga föräldrarna om alla är med på den saken.)...”

När ängslan och idiotin går hand i hand, då tar ingen ansvar. Och utan ansvar och vilja till gemenskap sker inga möten.

torsdag 5 mars 2009

Inget vin, inget TV-tittande - fastan är här!

Snödropparna är centimeterhöga i Folkets park. Något annat vore kanske egendomligt så här års. Men nog kan våren kännas som en märkvärdigt ny upplevelse, åter och åter igen. Ljuset, gör allt, höll jag på att säga. Dygnets ljusa timmar kan knappast bli för många, så här strax efter en mörk vinter.

Kanske örnars svärmande också är ett vårtecken? I söndags, på Åsen, hade vi, högt, högt ovanför oss ett par örnar cirklande, spanande, lekande. Härlig syn! Med fågelsträcken kommer definitivt de klaraste tecknen på att våren är i ankommande. Snart är det dags för svärmar av starar, och det innebär total invasion av hus och hem. Statarnas närvaro är välkommen, om än påfrestande. Ett intensivt bråkande och ljudande, som bodde vi på en campingplats under en midsommarhelg. Det hör våren till, det välkomnar vi. Men det är skönt när de far vidare, trots allt.

Igår till lunch åt vi, min fru och jag, rester från söndagens underbara måltid, järpar fyllda med stiltonost och purjolök. Gott, inte minst med ett rustikt italienskt vin till. Särskilt mycket vin blir det inte under fastan, eftersom min fru fastar bort vinet i år. För egen del fastar jag bort TV-tittandet. Lättare än jag trodde. Resultatet av vårt fatstande har blivit att vi blockerar varandra, inget gloende på dumburken och alltför lite vindrickande.

måndag 2 mars 2009

Lilla Berlin finns mitt i Malmö

Kvällen hade en riktig fredagskänsla. En känsla vi firade tillsammans med våra gamla vänner konstnär D. och konstnär C. Efter besöket i Nya Tryls känns det definitivt som om vi bor i ”Lilla Berlin”. Malmös motsvarighet till den tyska huvudstadens trivsamma kvarter, med tillhörande krogar. Vårt ”Lilla Berlin” sträcker sig från Möllevångstorget till Nobelvägen och Amiralsgatan, och i väster skärs området av av Ystadgatan. Där har ni ”Lilla Berlin”!

Nya Tryls är gemytligt, utan att vara gubbigt. En snabb anblick visar en majoritet av kvinnor på stället. Några män spelar dart, andra äter eller har kommit hit för att dricka öl. 170 sorter! Flera underbara belgiska. Ett tydligt plus för Nya Tryls är personalen. Serviceinriktad, helt klart. Maten är väl ingen höjdare, men mättande och någorlunda god. Det är blandningen av människor som gör stället tilltalande. Avslappnade och vänliga människor. Trevliga och lågmälda samtal, ackompanjerat av högtalarnas 70-talsmusik.

Lördagen inledde vi med att fira vår dotters namnsdag. Det finns nästan inget som är roligare än att vara med sina barn (efter att de flyttat hemifrån?). Men oj vad vi saknar dem. Inte minst vår son, som vi inte sett på månader. Han är i Buenos Aires. Han spelade fotboll barfota härom dagen, fick blåser på fotsulorna av värmen. I nästa vecka börjar hans tangokurs. Hoppas såren hinner läka.

Under lördagen och söndagen var vi på Åsen, bland annat för att gödsla. Kul, men jobbigt. Helgens promenad var en upplevelse av vårljus, och havets mäktiga dån. Vi, min fru och jag, gick söderut från Friseboda nästan ner till Juleboda. Hanöbukten bjuder på vackra perspektiv norrut och söderut, buktens böjning, och det speciella ljuset.

View My Stats