onsdag 13 februari 2008

Modigare att bekänna sig till en tro, än att häda

I förrgår var jag närvarande vid en offentlig samtalskväll på kulturhuset Jeriko i Malmö. Temat var "Islam och yttrandefriheten". Med moderatorns långa inledning, och flera inbrytningar i paneldeltagarnas inlägg, fick publiken klart för sig att religion i sig är något negativt, att troende i det närmaste är politiska extremister. Dessa nedlåtande påståenden kröntes med moderatorns ogenerade utläggningar om gudstro och om orsaken till de stora religionernas (främst islams) förhållningssätt till kulturlivet. Nämnas bör att ingen med teologisk kompetens bjudits in! Per Svensson, Expressens kulturredaktör, påpekade behovet av gränsdragningar och definitioner för temat, och att teologi låg utanför området som skulle behandlas denna kväll.

Pernilla Ouis, fil. dr. och forskare vid Malmö högskola, bidrog väsentligt till att kvällen som helhet blev lyssningsvärd. Hennes personliga engagemang, som muslim och som samhällsengagerad medborgare, gjorde att frågorna som ställdes fick en viktig innebörd. Temat för kvällen blev inte ytlig retorisk övning, utan en diskussion om en verklig och vardaglig angelägenhet. Ouis är aktuell för sin forskning om hederskulturernas påverkan på kvinnors ställning i samhället. Hennes kritiska hållning till delar av den muslimska kulturkretsen visar att man kan vara troende muslim, saklig och engagerad samhällsmedborgare samtidigt.

Med sitt personliga och sympatiska sätt, var Ouis inspirerande för oss som är troende, engagerade samhällsmedborgare och ibland kritiska till våra egna personliga ståndpunkter, och kritiska även gentemot yttringar in vår egen kyrka. Temakvällen på Jeriko visade att det idag är betydligt modigare att offentligt bekänna sig till en tro, än att häda.

Inga kommentarer:

Bloggtoppen.se

View My Stats