Arvo Pärt - den främste nu levande kompositören

Arvo Pärt, den estniske kompositören, får i dagarna det danska prestigefyllda Sonningpriset. I den ofta läsvärda Weekendavisen (tänk att motsvarande tidning är otänkbar i Sverige. Vilket fattigdomsbevis!) kan man läsa följande om denne, enligt min uppfattning, främste nu levande kompositören;

”Det politiske klima i Sovjet beskriver Uffe Ellemann-Jensen (tidigare utrikesminister): ”Mange valgte at gå i eksil for at slippe for undertrykkelsen. Det gjorde Arvo Pärt, som i lange perioder havde pålagt sig selv tavshed, fordi de sovjetiske kulturkommissærer ikke brød sig om hans musik.”

”For Arvo Pärt er det at komponere det samme som at træk¬ke vejret. Det er hans liv. »Hvad gør et barn, når det leger alene? Det synger. Hvorfor synger det? Barnet synger fordi det glæder sig over et eller andet kønt, det bliver inspireret af et eller andet. Det er sundt og helt naturligt. For voksne er denne til¬stand betydelig mere kompleks, for denne harmoni er slået i stykker, den er tabt«, siger Pärt. Han har i sit smil, ja i hele sit væsen, bevaret barnets umiddelbarhed og nysgerrighed over for det nye, og han fastholder stædigt denne endnu ikke erfaringsramte renhed så godt det lader sig gøre inde i musikken.”

”Pärts musik er tonal (man kan høre melodien), den er harmonisk (man kan høre akkorderne), den er rytmisk set rimelig overskuelig og den gentager det hele i en uendelighed. Musikken består ret beset af rytmisk ukomplicerede motiver med en melodilinie, der ofte ikke er andet end brudte treklange eller skalaer. Æstetisk knytter musikken som ‘lyd’ an til tidlig musik med gregoriansk sang som vigtig inspirationskilde, og komponisten genopliver Bachs tanke om at skrive til Guds ære.”

En dröm om ett bättre liv, efter döden?

Varför hålla fast vid en religion och en kultur som skiljer sig från det omgivande samhället? Varför riskera upplevelser av missförstånd, misstro och konflikter? Varför inte låta sig assimileras, och bli som andra i tro och kultur? Dessa frågor, och andra om religiöst liv i en sekulariserad vardag, kommer med lätthet till mig när jag går på Malmös gator, särskilt i närheten av Möllevångstorget. I Folkets park och på Simrishamnsgatan möter jag dagligen människor med ursprung i andra länder än Sverige, personer med tillhörighet i en annan tro än den kristna.

När man väl bestämt sig för att leva i ett land som flykting eller invandrare har man också beslutat sig för hur man ska dö, eller rättare sagt hur ens hädanfärd, ens begravning skall vara. Har man väl sagt att det är här man ska leva, säger man också att man bestämt sig för platsen som ska ta emot ens död. Synen på död och begravning är sammansatt, oavsett om man är troende eller inte.

Den muslimska begravningsplasten i Malmö ger starka och angelägna upplevelser om livet före, och efter, döden. Enkelheten, fattigdomen vissa gravar visar är inte bara ett uttryck för misär. Utan även för något vackert, för en tro, en förhoppning, en varm önskan om välgång, en stark omsorg om den döde. En dröm om ett bättre liv, efter döden?

Katten är dräktig

Det har gått nio veckor sedan vår katt Texas blev betäckt av Mr Black and White, P. Stormare eller Johan P-P. Buken hänger nästan på henne. Det är uppenbart att hon föder vilken dag som helst. Hankatterna har inte visat sig på drygt två månader. Men nu är de tillbaka. Varför just nu? I morse jagade P. Stormare iväg Mr Black and White. Ensam, herre på täppan, låg han på lillgården och bevakade Texas, på distans. Vad har han i sinnet? Jag frågade en jägare om det idag. Han svar var inte uppmuntrande. Enligt honom är det sannolikt så att hanarna, som dykt upp i dagarna, är ute efter att ta livet av avkomman.

Kan inte Texas få vara dräktig utan att stressas av dessa hanar? Vi har ordnat och bonat om i det stora uthuset för Texas. Hon ska ha det tryggt och skönt. En, eller rättare sagt flera, kojor har vi byggt av vinlådor. Inrett dem med rena och mjuka tygstycken. Mat är där rikligt av i gammelhuset, och rent vatten. Jag har fått stänga kattluckan för natten. Det känns konstigt, men nödvändigt. Hon är van att vara ute, eller inne hos oss delar av natten. Men nu, efter hankatternas intensiva jamande, jagande och bråkande vågar jag inte annat. Mr Black and White, P. Stormare och Johan P-P, ni är inte välkomna på ett par veckor. Vår katt är dräktig, låt henne föda sina ungar ifred!