Politiken - ett lustfyllt äventyr?

Det finns knappast något som är så roligt som att samtala med unga människor om politik, om gemensamma samhälleliga framtidsfrågor. Igår var jag i aulan i S:t Petri gymnasium i Malmö. Ämnet för mitt anförande var "Politiskt arbete i kommunen och i EU". Efter åtta år i kommunstyrelsen i Malmö, och lika lång tid i EU:s Regionkommitté, har jag lärt mig ett och annat om politik, ledarskap och om hur media fungerar. Erfarenheter som kan vara av intresse, exempelvis hos ungdomar som läser det samhällsvetenskapliga programmet.

Unga människor är intresserade av politik, av filosofi och religion. Det märker jag tydligt, även i aulan i en gymnasieskola. Hur kan det då komma sig att motsvarande nyfikenhet och lust till engagemang saknas i den etablerade politiska vardagen?

Svaret måste ligga i att etablissemanget gör allt för att det politiska arbetet ska kännas tråkigt och meningslöst. Med engagerade unga, riskerar man ju kritiska frågor, svårtstyrda opinioner. En undersökning (från förra året) visar att en god granne, enligt svensken, är en granne som inte märks. Bland politikerna (även utländska!) kan man lätt tro att den bästa medborgaren är den som endast ger sig till känna på valdagen.

Att vara ung innebär att se saker och sammanhang som vore de alldeles nya. Känslan av äventyr får inte ligga för långt bort för unga människor, inte för äldre heller. Framtiden är inte given, att forma den är ett äventyr. Inser man det, då kan till och med politiken kännas lustfylld.