söndag 27 april 2008

Vildsvinen i Rebbetuaröd

Vi ser bara två av de tidigare tretton vildsvinen i Rebbetuaröd. Där bakom stängslen, rådjurstängsel och en elektrisk lina finns suggan, och en galt förmodar jag. Vårt eget Jurassic Park innehåller numera två reserverade försiktiga individer. Tidigare stormade flocken fram så snart vi närmade oss hägnet. Nu är nästan alla borta. Förda till slakt, antagligen.

I vilt tillstånd är vildsvinen oerhört skygga, nästan omöjliga att få syn på. Men vi kan konstatera att i fångenskap är de utomordentligt sällskapliga. Min fru och jag brukar stanna till hos dem, under våra långpromenader. Svinen samlas snabbt för att komma nära oss. Vi lämnar inte platsen förrän vi sett dem alla. Galten , suggorna och kultingarna.

Lite trist är det förstås att sällskapet försvunnit. Men vi får hoppas att vildsvinen trivs och förökar sig snart nog, och att vi får följa en ny kulls utveckling.

fredag 25 april 2008

Unikt litteratur- och musikprogram i Maglehem

- Musikens, litteraturens, hela kulturlivets viktigaste uppgift är att låta oss möta det annorlunda, utan att vi blir rädda. Temat för sommarens program är ”Gränsdragningar, samhörighet och utanförskap i en mångtydig vardag”. Med föreningen Telos och sommarens författar- och musikaftnar i Maglehem vill vi fungera som gränsgångare, ägna oss åt brobyggande, vara öppna, och bidra till unika möten.

- Med föreningen Telos vill vi ta initiativ till ett nätverksbyggande som stimulerar till kulturell växt och bidrar till att den kulturella mångfalden synliggörs och utvecklas i Öresundsregionen. Vi vill bidra till nätverk som präglas av professionalism, hög konstnärlig kvalitet och ett inbjudande och folkbildande arbetssätt.

Det säger Aldo Iskra, ordförande för föreningen Telos, i samband med presentationen av den första omgången av Författar- och musikaftnar i Maglehem.

Författar- och musikaftnarna i Maglehem i sommar inleder föreningen Telos verksamhet. De fyra evenemang i östskånska Maglehem, med start den 2 juli, är ett samarbete mellan föreningen, Kristianstads kommun, Musik i Syd.

Författar- och musikaftnarna äger rum under fyra onsdagar i juli månad. Programmet¸ som genomförs i Maglehems kyrka, börjar 19:00 och varar ungefär två timmar. Restaurang Solgården dukar upp för buffé och bar i trädgården.

Program:

2 juli:
ANN HEBERLEIN, doktor i etik och författare
ADAM ÖRVAD - Drottningholmsmusiken för accordeon

9 juli:
JASON DIAKITÉ (TIMBUKTU), musiker och textförfattare
REZA SHAYESTEH - klassisk persisk musik

16 juli:
ANNE SWÄRD, illustratör och författare
ENSEMBLE FLATTERIE- Absolute Old Musik

23 juli:
EVA STRÖM, poet och författare
UTE GOEDECKER och PER MATTSSON från Ensemble Mare Balticum - Medeltida konsert

ELIN ISKRA, journalist och radioproducent, leder samtalen.

torsdag 24 april 2008

- De säger att rättigheter handlar om existensfrågor som mat och bostad. Det är vad djur behöver!

Ola Wongs intervju med den kinesiske regimkritikern Huang är gripande, sorglig och mycket angelägen (Sydsvenskan 23 april). Inte minst i dessa OS-tider. Förtrycket i Kina har hårdnat, en anledning är sommarens OS i Peking.

Berättelsen om Huang är inte specifikt kinesisk, eller ett unikt exempel för en kommunistisk diktatur. Nej, det Huang har att säga handlar om det enorma människoförakt som blomstrar i totalitära system, sen må den vara fullgångna diktaturer eller tendenser till totalitarism.

Inte ens en demokrati som vår är fri från förtryck av mänskliga rättigheter. Att tro något annat är naivt och ansvarslöst. Exempel finns i vår vardag, de är hur många som helst. Men jämförbar med det som sker i Kina är inte situationen i Europa. Långt ifrån! Men nog har vi anledning att oroas, se bara på behandlingen av invandrare och flyktingar. Se på framväxten att isolationistiska partier på vänster- och högerkanten.

I Wongs artikel kan vi läsa att ”Huangs bana som regimkritiker började bagatellartat. Hans svårt sjuka mamma bad honom kopiera några stenciler om qi-gong-övningar. Bland papperna om hälsosamma rörelser och andningsteknik fanns material från den bannlysta sekten Falun Gong. Modern delade ut dem i parken till andra pensionärer.”

Huang lyckades fly till Thailand efter en fängelsevistelse (för spridande av pamfletter för ett demokratiskt Kina), men sändes tillbaka till Kina. Väl i Shanghai försöker Huang ta sig ut ur landet igen. ”När vi möts har Huang åter fått avslag på sin ansökan om pass. Han tror det beror på att regimen vill hindra honom att berätta vad han varit med om.
– Först krossar de ens tankar, sedan ens kropp. Slutligen driver de en mot självmord. De ger en inget utrymme att existera, upprepar Huang gång på gång.”

”– Kinas politiska situation måste ändras. Om inte någon gör något kommer det att se likadant ut om hundra år. Kommunistpartiet säger att vi är lyckliga, att vi har mänskliga rättigheter och demokrati. De behandlar oss som barn. De säger att rättigheter handlar om existensfrågor som mat och bostad. Det är vad djur behöver. Vi är mer än djur.”

onsdag 23 april 2008

Kulturlivet kan fördjupa integrationen i Öresundsregionen

Med bron över Öresund har två länder knutit starkare band med varandra. Band som, i det dagliga livet, stödjer och utvecklar många samarbeten över sundet. Näringslivet, universitetsvärlden och politiska organ har sedan länge institutioner som värnar specifika intressen i Öresundsregionen. Även i kulturlivet, bland konstnärer och kulturinstitutioner, finns återkommande projekt och långsiktiga samarbeten. Dessa fysiska och immateriella broar är väsentliga för regionens ekonomiska, sociala och kulturella utveckling.

Danskar och svenskar uppfattar, sedan bron öppnades, i allt högre grad Öresundsregionen som en gemensam region för handel, arbete, studier, turism och kulturliv. Inte minst kulturarvet och den gemensamma historien förenar folken på tvärs över nationsgränsen i Öresund. Befolkningen på båda sidor sundet har bevisligen blivit rörligare. Integrationen över den dansk-svenska gränsen är en berättelse om framgång. Men framgången vore mer fullständig, och få en djupare innebörd, om integrationen även omfattade de många som har sitt ursprung i andra länder än Danmark och Sverige.

Sedan decennier har stora migrationsströmmar nått Danmark och Sverige, många av invandrarna och flyktingarna har bosatt sig i Öresundsregionen. Livet i det nya landet har varit, och fortfarande är, fullt av omställningar, ibland av förändringar som leder till utanförskap. Alltför ofta innebär utanförskapet att en invandrad konstnär, eller en konstnär på flykt, överger sin profession eller tystnar som konstnärer. Dessa personers specifika erfarenheter, tankar och känslor, som vi alla skulle berikas av, får inte den nödvändiga gestaltningen, eftersom deras röst som konstnärer inte längre hörs.

Att synliggöra och utveckla den kulturella mångfalden ligger i allas intresse. Den enskilde individen, såväl som samhället i stort, gagnas av öppenhet och intresse för nya eller annorlunda perspektiv på tillvaron. För att utveckla mångfalden inom kulturlivet krävs att konstnärer, oavsett etnicitet, religiös tillhörighet och kulturell bakgrund, får tillgång till de offentliga rummen. Relationen mellan etablerade kulturinstitutioner och konstnärer i ett kulturellt betingat utanförskap måste förändras. Med hjälp av nätverk, möten, dialog och samarbete kan utanförskapet brytas. Men samarbetet måste vara inriktat på kvalitet och frivillighet, inte på kvotering och tvång.

Idag saknas nätverken som spänner över konstarter och genrer, och väver samman frilansande konstnärer och konstnärer med fast punkt i en institution. Mötesplatser, på båda sidor sundet, behöver utnyttjas intensivare för nätverksbyggande, för seminarier och öppna diskussionsfora.

Med föreningen Telos vill vi ta initiativ till ett nätverksbyggande som stimulerar till kulturell växt och bidrar till att den kulturella mångfalden synliggörs och utvecklas i Öresundsregionen. Vi vill bidra till nätverk som präglas av professionalism, hög konstnärlig kvalitet och ett inbjudande och folkbildande arbetssätt. Samarbetet, över sundet och mellan aktörer inom kulturlivet, bör byggas på en lärande inställning. Goda exempel på dansk eller svensk grund bör studeras, jämföras och bidra till kunskapsspridning och offentlig debatt, i regionens större kommuner, och i de mindre orterna.

Med Författar- och musikaftnarna i Maglehem i sommar inleder föreningen Telos sin verksamhet. De fyra evenemang i östskånska Maglehem, med start den 2 juli, är ett samarbete mellan föreningen, Kristianstads kommun, Musik i Syd och Svenska kyrkan.

Vi ser fram emot ytterligare samarbeten med kommuner, institutioner och organisationer på båda sidor Öresund.

För föreningen Telos

Aldo Iskra, ordförande
Ann Heberlein, vice ordförande
Nicolai Vemming, ledamot

fredag 18 april 2008

Författar- och musikaftnar i Maglehem

– I sommar (för första gången) kommer det under fyra onsdagskvällar, med start den 2 juli, arrangeras Författar- och musikaftnar i Maglehem. De övriga programkvällarna äger rum den 9, 16 och den 23:e juli. Konserterna och samtalen kommer att genomföras i den medeltida kyrkan i Maglehem. Programmet börjar med musik, därefter genomförs ett samtal med en författargäst. Temat i sommar är ”Gränsdragningar, samhörighet och utanförskap i en mångtydig vardag”.

– Inleder samtalsserien gör Ann Heberlein, doktor i etik. Hon är författare, en flitig kulturskribent och debattör. Ann Heberlein är mycket omtalad för sin nya bok ”Det är inte mitt fel! – om konsten att ta ansvar”. Jason Diakité (Timbuktu), textförfattare och musiker, är också med. Han är en av Sveriges mest kända musiker. Jason Diakités texter är uppmärksammade, och prisbelönade. Därefter framträder Anne Swärd, författare och illustratör. Härom året nominerades hon till Augustpriset. Anne Swärd har fått Mare Kandre-stipendiet. Eva Ström, författare och poet, avslutar samtalsserien den 23 juli. Eva Ströms omfattande skrivande har fått många priser, exempelvis Nordiska rådets pris 2003. Elin Iskra, journalist och radioproducent, kommer att vara moderator/värd för kvällarna, och kommer att hälsa publiken välkommen, introducera musiken och intervjua författarna.

Arrangör för författar- och musikaftnarna är TELOS – föreningen för kulturell växt och mångfald i Öresundsregionen, i samarbete med Kristianstads kommun och Musik i Syd.

onsdag 16 april 2008

Ett kulturarv för alla, för alla tider

“In Darkness Let Mee Dwell” och “Weep You No More Sad Fountains” är två titlar i John Downlands repertoar. Lyssna gärna på Downland och Byrd! Ja, varför inte på Händel, och alla de andra mästarna? Vackrare musik än den som skapades under 1600-talets början i England finns knappast. För den som låter sig beröras av tidig musik måste jag rekommendera radioprogrammet Early Music Show, som sänds över nätet och finns på BBC:s hemsida.

BBC bjuder inte bara på underbar musik, även kunniga kommentatorer får man ta del av, och fantastiska berättelser från tiden det begav sig. Många gånger citerar radiovärden, eller en gäst, ögonvittnen från just senrenässansens London. Och då kan man höra en samtida beskriva Shakespeare med orden ”He indeed need some polish”. Att William Shakespeare kunde uppfattas som opolerad, lite kantig, kanske fyrkantig, är ju inte vad man förväntar sig. Denne diktare, denne skapare av sofistikerade sonetter, och intrikata och underhållande dramer.

Musiken fåt tiden att stå stilla. På mindre än ett ögonblick är man i förbindelse med ett kulturarv som finns till för alla, för alla tider. Det är bara att tacka och ta emot.

Här följer en påannons för Early Music Show, som sändes i lördags (finns på nätet fortfarande). “Lucie Skeaping talks to singer Emily van Evera about her recent disc entitled My Lady Rich. Its subject, Penelope Rich, was one of Queen Elizabeth I's ladies-in-waiting and sister to the Queen's favoured Earl of Essex, and it has been said she was a muse to poets and musicians alike, inspiring music by noted composers of Elizabethan England. With songs and instrumental pieces by John Dowland, Charles Tessier, William Byrd, Anthony Holborne, John Coprario, Robert Jones and John Bartlet.”

tisdag 15 april 2008

Råttorna städas bort på Möllevångstorget - våren välkomnas i Folkets park

Det vårstädas i Malmö. De hemska buskagen vid Möllevångstorget, som varit boningsplats för tusentals råttor, har äntligen sanerats. Där oregerliga buskar fanns, kan man nu se en slätkrattad jordmån, befruktad (antar jag) med gräsfrön.

Inne på Folkets park är arbetarna igång med att rensa och plantera. Parken öppnar den 26 april, och en förväntansfull stämning är redan påtaglig. Arbetarna, tillsammans eller var för sig, är koncentrerade på uppgiften att snygga till, att göra parken välkomnande. Deras upptagenhet av sysslorna, i kombination med solens ljus och värme, gör att en känsla av upprymdhet infinner sig, en känsla av att en fest är på gång, att ett firande ska börja. Jag kan inte låta bli att tänka på tomtefabriken i den berömda Walt Disneyfilmen. Här i Folkets park skapas förvisso inga dockor eller målas med schackrutig färg (vad jag vet åtminstone). Men förutom att växtligheten görs vårfin, reparerar, lagar och målar trädgårdstomtarna försäljningsbodarna, karusellerna och de tivoliaktiga skyltarna.

Utanför Möllans ost igår, träffade jag två gamla kollegor från kommunfullmäktige. De hade paus i stadsdelsnämnden, och var ute på en rökpaus när vi möttes. Återseendet var uppskattat men kanhända lite obekvämt, eftersom vi nu inte förhöll oss till varandra som politiker. Relationen blev plötsligt mer personlig. Hur som helst, mötet blev spontant och trevligt, just så som en pratstund ska vara under en vårpromenad.

torsdag 10 april 2008

Spelglädje på Teaterhögskolan i Malmö

Efter haveriet med Malmö Dramatiska Teaters version av Shakespeares Stormen, var det skönt att igår, på Teaterhögskolan i Malmö, uppleva en föreställning som var angelägen för såväl skådespelarna som regissören. Att iscensättningen dessutom var i en harmonisk relation till texten, var lika välkommet som sällsynt. Staffan Göthe som regissör av egna texter leder många gånger till lyckade föreställningar, så skedde alltså även igår, när han tillsammans med tredjeårseleverna mixat tre av sina radiopjäser till ett verk, kallat ”Tropical Summer”.

Staffan Göthe har skådespelarens igång till regiarbetet, det gör honom väl lämpat att arbeta med skådespelarelever. Regin är ömsint och, tror jag, generös med infallsvinklar för skådespelarna. Dramatikern i Staffan Göthe bidrog sannolikt till noggrannhet vad gäller textbehandlingen. Dialogerna är välskrivna, och det var en njutning att höra dessa unga skådespelare hantera texten så väl.

Gårdagens teaterupplevelse var inte en fullgången teaterföreställning med visuell kraft och formmedvetenhet. Snarare fick publiken ta del av en avancerad skådespelarövning, och det är självklart på plats när man tar del av ett arbete som framförs av skådespelare under utbildning. Men denna ”övning” var rikare på upplevelser än det mesta man för närvarande kan bevittna på Malmös scener.

onsdag 9 april 2008

Ofrivillig underhållning på högsta nivå - Katteater

Beroende av väder och fågelaktivitet spanar Texas, vår katt, ut genom sitt fönster på ovanvåningen i gammelhuset. Hennes koncentration och totala närvaro gör att anblicken av henne blir komisk. Hon registrerar det som händer i trädgården, och i vår innergård, som vore hon en portvakterska. Det är lätt att förmänskliga katten, börja gullprata med henne som om hon var en liten människa, en liten vakterska. Lustigt är också att hon svarar, ibland med en serie av spröda ljusa flöjttoner.

Ofta sitter hon stilla, med blicken fastnaglad på fågelbordet ("Klubbhuset"). Katten är bakom fönstret och kan just inte göra annat än att glo. Fåglarna flyger obesvärat, till och från bordet. Nästan demonstrativt far de förbi Texas, som gör en irriterad knyck med huvudet. Katten avslöjar ingen större besvikelse eller frustration. Hon sitter där fortsatt, stolt. Texas är en drottning, en suverän i sitt kattrike. Hon är nöjd. Nöjd med att vara ensam, ensam med sina upptåg, ensam i knäet på min fru eller mig. I fönstret bjuder Texas ibland på ”Katteater”. Underbara små föreställningar i Samuel Becketts anda, där ingenting händer och ändå tycks allt viktigt äga rum just nu och just här.

Katter, det vet alla, gör sig inte till. Kommendera, det kan de, och tigga. Men göra sig till ordentligt, besvära sig? Nej, det är inte Texas melodi! Heller inte att roa eller att underhålla. Att själv bli underhållen? Ja, tack! Men nu är det så att genom att vara katt, helt och fullt, gör henne så underhållande, så clownaktig och samtidigt omedveten. Ofrivillig underhållning på högsta nivå, det bjuder Texas på, i sin ”Katteater”.

tisdag 8 april 2008

Varför inte ge Sarkozy eldunderstöd?

Regeringen, genom statsministern, har tydligen bestämt sig för att närvara vid invigningen av OS i Peking. Och det utan någon hörbar protest mot kommunistregimens förtryck av de mänskliga rättigheterna, nu i dagarna sorgligt exemplifierade i Tibet. Tänkvärt är att ledare i Polen och Tjeckien, vars folk tvingats leva under diktaturer, markerar mot förtrycket i Kina genom att avstå från OS-invigningen.

Man får hoppas att Fredrik Reinfeldt tar intryck av dagens ledare i Svenska Dagbladet ”Den franske presidenten har flaggat för att han kan utebli bland annat om politiska fångar inte släpps. Varför inte ge Sarkozy eldunderstöd i kraven på att Kina ska göra en gest av välvillighet? Mer kan man knappast hoppas på. Huvudet litet på sned, en inkännande min och ett tyst ”jag förstår” på läpparna är den bild av Fredrik Reinfeldt som har växt fram. Han har rest land och rike runt för att lyssna till människor i ”verksamheten”. I Peking krävs det mer än ett lyssnade ledarskap. Mummel duger inte.”

måndag 7 april 2008

Måtte kungahuset och regeringen avstå från invigningen av OS i Kina

Några få regeringschefer vågar ta ton mot förtrycket av mänskliga rättigheter i Kina. Förutom företrädare för Polen, Tjeckien och Frankrike ligger det internationella politiska etablissemanget lågt i kritiken mot diktaturen i Peking. Bristen på politiskt ledarskap är markant sedan länge. Svaga, omogna eller själviska ledare låter många gånger ”gatans parlament” bedriva opinionsbildning. Det är inte alltid det är en nyanserad eller sympatiskt bild demonstranterna ger, ofta är inslagen av våldsromantik påtaglig.

Det kan hända att det bland demonstranterna i London, och idag i Paris finns våldsromantiker. Men demonstranternas agerande mot Kinas olympiska propagandaspel inger ändå hopp, särskilt när uppburna ledare för demokratier gör en nästan deprimerad. Stats- och regeringschefernas passivitet och kalkylerande kring ekonomi och politisk ”payback” känns mer osmaklig än någonsin. Istället borde de med kraft reagera mot Kinas förtryck av sina egna medborgare. Ledarna borde även ta till fället i akt att markera mot Kinas roll i folkmordens Dafur.

Hur det officiella Sverige agerar i förhållande till OS i Kina känns för närvarande mycket osäkert. Måtte kungahuset och regeringen åtminstone ha en känsla av solidaritet med Kinas folk, som är stark nog för att få dem att i alla fall avstå från att delta i OS-invigningen i Peking.

söndag 6 april 2008

Gör som Sarkozy, prins Charles och Spielberg - markera mot OS i Kina!

De burmesiska munkarnas kamp för mänskliga rättigheter är inte över. Deras självuppoffrande ageranden fortsätter, även om inte media följer händelserna lika intensivt längre. Nu är de tibetanska munkarna på agendas topp. Även deras kamp är värt allt stöd. I likhet med befolkningen i Burma, förtrycks folken i Kina av en hänsynslös regim. En regim som inte står Stalin eller Hitler långt efter i förakt för människovärdet.

Kina bryter systematiskt mot de mänskliga rättigheterna, samtidigt som landet fått förtroendet att organisera de olympiska spelen i sommar. Att OS kan användas propagandistiskt visade redan nazisterna under olympiaden i Berlin 1936. Ska en diktatur belönas, och få del av ljuset från den olympiska elden igen?

Den kinesiska regeringens övergrepp mot det tibetanska folket är känt sedan länge. Förtrycket har fått uppmärksamhet som aldrig förr. Världen känner till den dagliga förödmjukelsen som oppositionskritiker måste utstå i diktaturen Kina. Vi vet alla att kristna förföljs av ledarna i Peking, och att de på många sätt håller sitt folk i slaveri. Vi vet också att företag och länder tycker sig kunna ”gräva guld” i Kina, och att landets ekonomi är på väg att bli riktigt starkt, en rikedom som giriga ledare i västvärlden vill få del av. Få ledare vågar visa mod, vågar ta principen om alla människors lika värde på allvar.

Frankrikes president är en av de få som har modet. Nicolas Sarkozy utmanar, genom sin politik och genom bilden media förmedlar. Man kan tycka både det ena och det andra om honom, självklart. Men han är en ledare med ett ansikte, en personlighet. Det är djupt tragiskt att många andra stats- eller regeringschefer hukar, gömmer sig när deras ledarskap verkligen efterfrågas.

Sarkozy överväger att stödja kampen för mänskliga rättigheter i Kina genom att franska idrottsutövare bojkotta OS i sommar. Prins Charles avböjer sitt stöd till sommarens propagandanummer för den människofientliga regimen i Peking. Prinsen deltar inte i öppningscermonin. Filmregissören Spielberg har markerat mot förtrycket i Kina, genom att avbryta samarbetet med Pekingregeringen. Heder åt dem, och åt munkarna i Burma och Tibet.

lördag 5 april 2008

Man ångrar aldrig en promenad eller en cykeltur!

Vi har snart haft huset i två år. Under helger och längre ledigheter har vi vandrat och cyklat i trakten, och ständigt funnit nya utflyktsvägar. Gång efter gång ger åsen oss möjligheten att uppleva landskapet, och naturen på inspirerande sätt.

Skåneleden har en sträckning bara några hundra meter från oss, oavsett vilken riktning man går finns något upplevelserikt. Det kan handla om en stenruin belägen på en kulle, vackra porlande bäckar, raviner, bokskog, fågelljud, rovfråglars flykt, klövvilt, dessutom allt botaniken kan erbjuda av skönhet och dofter. Varianterna är otaliga, stigarna hur många som helst.

Idag cyklade vi till plantskolan i Östra Sönnarslöv, för att köpa utsädespotatis. Förra året satte vi Maris bard i jorden,en fast och tidig sort. I år blir det en släktning, Maris peer. Turen till plantskolan gick på grusvägar, något leriga efter nattens regn. Vi passerade Stianderöd, ett nytt litet samhälle för oss.

Trots trist väder och en årstid när Skåne inte är som vackrast bjöds vi på underbara vyer, gläntor, hagar och en härligt utsikt över Kristianstadsslätten. Vägen tillbaka var något dryg, uppförsbacken är rejäl. Men vi klarade det med gott humör, och kunde båda ge eftertryck åt vår devis: Man ångrar aldrig en promenad eller en cykeltur!

Härom veckan promenerade vi förbi det hus som Katja of Sweden och hennes man Rod Geiger bott i. Deras hus ligger bara ett par hundra meter från platsen där Carl Adam Nycops familj hade sitt boende. Om Katja Geiger vet jag alldeles för lite. Ska bli spännande att ta reda på mer om denna intressanta designer.

View My Stats