Helge å har sitt utflöde i Hanöbukten, Östersjön. Bäckar och åar rinner till från bland annat Linderödsåsen. Mjöån, rinner från Huaröd, har ett tillflöde från Söndreån i Östra Sönnarslöv, rinner vidare förbi Everöd, når slutligen Helge å. Ån har tillflöden, ända upp i Kronoberg. Skånes största å känns bitvis som en flod av europeisk dimension, fysiskt men också kulturellt och politiskt. Kristianstads tillblivelse vid Helge å var ett uttryck för nordiska maktförhållanden. Ännu tidigare fick Skåne, genom kristnandet, kyrkobyggandet och ordensliven intensivare relationer till resten av Europa. Att historien inte enbart bjudit på kyrksång vittnar ett sjöslag om. Året var 1025. Den danske kungen Knut drabbade samman med Olof Digre och Anund Jakob, en norsk och en svensk kung. Att slaget på Helge å var blodigt, att "ulvinnan fick mycket ulvamat" berättar den isländske skalden Ottar Svarte;
"Givmilde konung,
Du slog svearna vid Helgeå,
där ulvinnan fick mycket ulvamat;
fruktansvärde konung,
du försvarade landet mot två furstar,
där korpen inte svalt;
du handlade raskt gentemot
männen."
När man står nere på stranden, kan man fantisera om sjöslag, och om gamla tiders båttrafik, om de kvinnor och män som seglat till eller från Århus (Helge ås tidigare mynning). Till eller från Östersjön. Kulturer möttes på Helge å. Långväga resenärer kunde med sin närvaro gestalta mångfalden i Europa, den kulturella rikedomen, olikheterna. Helge å erbjöd, kort sagt, seglatser in i nya kulturer, hemmavid genom besök, eller ut på Östersjön för vidare färd mot Ryssland, Baltikum, Polen eller Tyskland. Eller ännu längre bort.
Att bara betrakta strömmen, det massiva vattnets rörelse, skapar en känsla av resa. Resor ger och resor tar. Precis om ån. Ån var helig, därav sitt namn. Vad den gav och tog var heligt. Precis som livet. Men är Helge å helig för oss idag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar