fredag 30 januari 2009

Intressanta förbindelser mellan de grekiska tragedörerna och Sergio Leone

Efter att ha gått förbi butiken oändligt antal gånger, gick jag till sist in på Kvarnvideo, på Kvarngatan i Malmö. Gissa om det var värt besöket? Det var det! Massor av filmtitlar av intresse. Och allt till ett rimligt pris.

Inför förra helgens "filmstudio" ute på landet fick jag inköpt 21 gram, en film av Alejandro González Iñárritu, en mexikansk filmregissör. Han gav oss en oförglömlig upplevelse med filmen Babel. 21 gram är tydligt besläktad med Babel, men är inte ett lika moget verk. Iñárritus gör angelägna och konstnärligt starka filmer. Han vågar närma sig de riktigt svåra frågorna i livet, och han gör det bra. Till den grad att man undrar vad andra filmregissörer egentligen sysslar med.

Filmerna för den här helgen är lånade från Stadsbiblioteket (som har ett bra urval). Titlarna blygs jag nästan att nämna, men gör det ändå. Man måste våga se nyare svensk film. Det blir Om jag vänder mig om av Björn Runge och Om Gud vill av Amir Chamdin.

Förra helgen såg vi också Sergio Leones Once Upon a Time in the West. Början, de öppnande tjugo minuterna, är mästerliga. Resten en transportsträcka. Det finns humor, tyngd och grymhet i Leones filmer. En mix som får mig att tänka på brutala antika grekiska dramer. Jag tror det finns intressanta förbindelser mellan de grekiska tragedörerna och Sergio Leone.

onsdag 28 januari 2009

Varför spelar herr V. bara Frank Sinatra och Dean Martin i Kaffebaren?

Korsningen Norra Parkgatan/Möllevångsgatan bjöd på doften av hästskit och det idylliska golandet från en tupp. Mitt i stan och ändå på landet (eller i stan på samma ställe för hundra år sedan?). Vem vet var och i vilken tid jag befann mig i förmiddags, men en upplevelse var det.

Det är charmen med att bo vid Möllevångstorget. Man får upplevelser av sinnlighet, och av oväntade möten och tankar. Så som det var förr (tror jag), så som det är när man går i skogen (det vet jag!).

Det är nästan ingenting kvar av medeltiden i Malmö vad gäller arkitektur, men stämningen och folklivet kan ändå bjuda på medeltida känningar, som tuppens galande, hästgödsel och människosamlingar som uppstår spontant och försvinner lika snabbt. Marknaden på Möllevångstorget är som marknader alltid har varit; ett ropande om priser och erbjudanden, ett tjattrande om ditten och datten, ett prutande, ett uppvisande av sura miner, men också av kunders och handlares nöjda ansikten.

Herr V. har klippt sig, och fått en frisyr man känner igen från tyska dokumentärer om slaget vid Stalingrad (1942). Herr V. är inget osjälvständigt popsnöre, så han vet nog vad han gjort (varit smart, och modeskapande kanske?). Hur som helst, han är ingen frontsoldat, tillhör ingen stormavdelning vad jag vet, utan är en ovanligt trevlig ung man, och duktig barista dessutom. Men varför spelar han bara musik av Frank Sinatra och Dean Martin i Kaffebaren?

måndag 26 januari 2009

Oxsvanssoppa till min älskling!

Igår gick min fru och jag på gamla Huarödsvägen. Den ser närmast ut som en övervuxen stig. Men sträckningen är vacker, och husen och de små byarna ligger vackert. Vägen och husen har skapats i samspel.

En ny och större väg drogs fram och asfalterades någon gång på 1940-talet. Den vägen är byggd för att korta avstånden och för att stimulera biltrafiken. Fult blev det, där som på så många andra platser. Ibland önskar jag att vägarna i Skåne var som i England. Där leds resenärerna in i byarna. I England går trafiksystemet inte ut att att man ska undvika ortens folk, och liv. Hos oss är det annorlunda!

Det verkar som om idealet i Sverige är att uppnå minsta möjliga kontakt människor emellan. Det kanske är så vi verkligen vill ha det? Undersökningar säger att svenskens idealgranne är en person som inte märks, inte hörs, inte ses. Så är det nog inte i England? Och vore det så, då har de åtminstone pubar att samlas i. Vad har vi? Köpcentra?

Förutom ett skönt landskap kunde vi igår uppleva att dagen blivit längre. Vår sedvanliga promenad slutade inte i mörker, utan i behagligt dagsljus. Dagen till ära (söndag) lagade jag mat, till min älskling. Oxsvanssoppa!

lördag 24 januari 2009

Det polska ståndet och damen med de sminkade ögonbrynen - var är ni?

Det polska ståndet och den sminkade damen fanns inte bland försäljarna på Möllevångstorget idag. Måndag till fredag säljs nästan uteslutande frukter och grönsaker som producerats långt bort. Varor som dessutom inte är av högsta klass. De är gamla och ofta skadade. Jag älskar äggplantor och zucchini, men inte om de är ofräscha.

För mig är kvaliteten viktig, närproducerat är många gånger bäst. Men det är endast på lördagarna man kan köpa rotfrukter och svenska äpplen på torget. Under vardagarna kan det hända att frukt från Kivik finnas att handla. Men i det stora hela, och det är allvarligt, är utbudet sekunda och ett hot mot torghandeln i Malmö.

Det polska ståndet hade en bra mix av svenskt och utländskt. Damen med de sminkade ögonbrynen log charmigt över lådorna med persiljerot och palsternackor. Jag saknar dem. Hoppas att deras frånvaro är tillfällig.

torsdag 22 januari 2009

Mieze och Franz försvinner, och ger plats åt våren

Fröken L, barista på Kaffebar, är vän med båda mina barn. Hon är en sympatisk person, i likhet med de andra av mina barns vänner. Häromdagen berättade fröken L. att också hon varit i Argentina, och att hon därför förstår mins sons stora uppskattning av landet. Igår fick min fru och jag ett e-brev från vår son. Han trivs "obeskrivligt bra", säger han. Människorna, miljön, vädret tilltalar honom och får honom att orda om att bosätta sig i Buenos Aires.

Roligt att han trivs. Roligt också att han ser framtiden an med entusiasm. Men för oss föräldrar är det förstås lite vemodigt. Argentina är långt bort.

Forsythiaris finns att köpa på Möllevångstorget. Ett vårtecken, eller hur? Redan förra veckan talade vår dotter, och hennes väninna fröken J. om att det är vår i luften. Otålighet, ungdom och vår, det hänger ihop. Härligt! Också jag, genom vårljuset, inser att vi närmar oss en ny årstid, inte med stora kliv, men märkbart ändå.

Mieze och Franz, snöfigurerna intill, är det inte mycket kvar av. Också ett vårtecken!

måndag 19 januari 2009

Himmelsljus över Linderödsåsen

I lördags, lagom till avecen sken himlen upp utanför vår sydgavel. Våra gäster och vi satt skönt i sofforna, och talande om filmer vi nyss sett, filmer vi rekommenderar. Skenet avbröt samtalet och tilldrog sig vår uppmärksamhet. Vi gick till och med ut på altanen för att bättre förstå vad som hänt. Först trodde jag att ljuset härrörde från en försenat nyårsraket, snabbt ändrade jag uppfattning och trodde att det var åskan som gick men övergav även denna förklaring (eftersom skenet var synnerligen stark och utan efterkommande smäll). Herr Olsson, vår granne, upplyste mig dagen efter att ljusskenet över Linderödsåsen kom från en meteor (fångad på bild av en boende i Svensköp).

torsdag 8 januari 2009

Mieze, Franz und MORKAN!

Mieze och hennes käraste Franz Biberkopf fick ge namn åt våra två snöfigurer. Vi lät paret ta form en sen eftermiddag, innan snön blivit för kall, och innan vi skulle se ännu en film i vår lilla biograf.

Filmstudion öppnades med 12 timmar och 40 minuter dokumentärer av Eric M. Nilsson. En sällsam och inspirerande upplevelse. Fastän känslan av tomgång ibland infann sig, kändes filmerna likväl som innehållsrika. Kanske var det intensiva fimtittandet under jul- och nyårshelgen som ledde oss till skapandet av Mieze och Franz, två figurer i Alfred Döblins fantastiska roman Berlin Alexandetplatz. En roman som Rainer Werner Fassbínder gjorde en sevärd TV-film av.

En sällsam, men verklig figur (och en oändligt älskvärd gestalt) är Morkan. Vår tomte, helt enkelt. Morkan deltog i julfirandet även den här gången. Roligt! Synd bara att vår dotter aldrig får uppleva Morkan. Hon envisas med att ha ärenden ut ur huset samtidigt som julklappsutdelningen äger rum. I år får man hoppas att Morkan stannar lite längre.

Alejandro González Iñárritu, en mexikansk filmregissör, med titlar bakom sig som Älskade hundar och 21 gram gav oss en oförglömlig upplevelse med filmen Babel. Intelligent och känsligt sammanvävt manus. Moget gestaltat, och empatiskt berättat. En ovanligt innehållsrik och sevärd film. Vi var obekanta med Iñárritus tidigare verk. Nu längar vi till nästa besök i fimstudion på Åsen. Undrar om Mieze och Franz finns kvar?

torsdag 1 januari 2009

Dronningens tal

Den danska drottningen var mer närvarande igår under sitt traditionella tal än vad hon brukar. Hon stakade sig endast en gång. Hennes tal var, som alltid, tänkvärt, sympatiskt och välformulerat.

Humanism, människans särskilda värdighet och hennes speciella ansvar (inte minst gentemot nästan) är återkommande som resonemang i drottningens texter. Igår hade hon ett särskilt lyster. Hon ville verkligen säga något viktigt, och det gjorde hon.

"Overalt tales og skrives der alvorsfuldt om verdensøkonomien, der er ved at tabe pusten, og vi kan frygte, at vi også kommer til at mærke det i vores egen dagligdag. Mange vil naturligt være bekymrede for deres arbejde, og om det bliver sværere at få familiens økonomi til at hænge sammen.

Vi har længe vænnet os til, at alt gik bedre og bedre, at morgendagen tegnede sig stadig lysere. Nu males der med mørkere farver; men lad os alligevel se op og ud og sætte vore bekymringer i forhold til et større perspektiv.

Andre steder kæmper mennesker med problemer af en helt anden karakter. Der hersker sult og sygdom, nød og krig."
Bloggtoppen.se

View My Stats