Att resa för att bli sig själv

I torsdags var jag gäst hos SR Kristianstad. Programmet sändes direkt, vid lunchtid. Jag var inbjuden till studion för att tala om Slovenien. Det lilla landet mellan Italien, Österrike och Kroatien är för närvarande ordförandeland i EU. Båda mina föräldrar är födda i Slovenien, alldeles inpå den kroatiska gränsen, knappt tre mil från Adriatiska havet. Min familj och jag åker gärna till denna del av Europa, inte minst till Istrien (öster om Trieste och väster om Rijeka). Från denna halvö är det enkelt, att med bil, besöka platser som Venedig, ön Krk, och förstås de slovenska bergen. Nu har vi inte varit där på två år. Snart dags, hoppas vi. Men å andra sidan Linderödsåsen är inte så dumt heller, särskilt sommartid. Dessutom åker vi till Gotland, till Sudret, varje sommar. Men det är klart, helst ska en lyckad sommar även rymma en resa till Istrien.

Förutom samtal och presentation av Slovenien fick den kunnige och inspirerande programvärden Odd Clausen programmet att även innehålla EU-politik, frågor som knyter an till landets aktuella ordförandeskap. Kosovo och framtiden på Balkan är frågan som toppar dagordningen för Slovenien, och de övriga 26 medlemsstaterna. Eftersom jag under 8 år varit ledamot i EU:s Regionkommitté (dessutom ledamot i arbetsgruppen för Kroatiens medlemskap) vet jag något om EU:s sätt att arbeta, och hur diskussionen kan utvecklas utanför sammanträdesrummen.

Balkan är en makalöst vacker del av Europa. Från havet möter man kustlinjen först när de otaliga öarna passerats. Från luften är det karga och bergiga landskapet suggestivt. Kalt och enformigt, men här och där framträder dalgångar, raviner. Snitt, som om berggrunden nyligen skurits upp av en jättelik kniv. Balkan är, på grund av naturen men även kulturen, ett av de områden i världen som förändrar en för alltid, ett besök och man blir sig inte längre lik. Det är just sådana platser man bör besöka. Att utvecklas, förändras, att bli någan annan än den man föddes till, tror jag, är målet med livet.

Man behöver inte åka långt för att bli inspirerad och känna att man förändrats. Det räcker att dela vardagen med skogsbönderna på Åsen, eller att ta en kopp kaffe på Möllan.