Den interkulturelle konstnären

Europeiska året för interkulturell dialog 2008 har inletts. Sju europeiska och 27 nationella projekt ingår i kampanjåret. Dessutom har 15 kulturpersonligheter utsetts för att agera "ambassadörer" för kampanjen. I Svenskan (SvD 080102) finns en längre intervju med den katalanske musikern Jordi Savall, i samband med hans visit som "ambassadör" i Stockholm. Savall är befriande trogen sitt uppdrag som musiker och konstnär. Känslan av att han underordnar sig en politisk auktoritet infinner sig inte.

I en tid då många konstnärer ängslas över att inte vara nog politiskt korrekta, är det skönt att uppleva Savall och hans självklara sätt att beskriva sig som konstnär. Politruker och "kulturarbetare" finns det fler än tillräckligt. Det är konstnärer konsten behöver, personer med integritet och med en kärlek till sitt hantverk.

Initiativet om interkulturell dialog är viktigt, särskilt om det följs upp nationellt och lokalt, på orter och i städer där främlingsfientligheten gror. Men det måste vara utomordentligt tydligt att konstnärerna bara kan representera konsten, aldrig politiken. I samhällen med totalitär anda, definieras konstnären i första hand som del av ett kollektiv, därav den förfärliga benämningen "kulturarbetare". Konstnären, djupast sett, uttrycker en individs upplevelse av livet och världen. Hon/han ger ett unikt och personligt bidrag till vårt gemensamma kulturarv. Idén om kulturarbetare, har sin rot i ett skräckinjagande och totalitärt trettiotal. Varför håller vi i Sverige kvar begreppet kulturarbetare? I Danmark heter det, tack och lov, "kunstner". Är det därför det danska kulturlivet känns mer oförutsägbart, mer levande?

Den interkulturell dialogen blir ytlig om den utestänger aktörer från religiösa samfund. Kultur, konst och religion har, för de flesta i världen, en odramatisk inbördes relation, så har det också varit i vår del av världen. Utan koppling till existentiella frågor bli konsten lätt ointressant. Konst och religion i samspel har givit, och kommer att ge, ovärderlig gestaltning av frågan om livets mening. En konstnär lyckats alltid bäst då hon/han förblir konstnär, inte teolog eller politiker. Eller som Savall uttrycker det "Den tidiga musiken berättar om verkliga känslor för oss. Om vi lyssnar på sefardiska sånger från 1400- och 1500-talen så är de inte främst konst, teologi eller museala, de berättar något för oss om människan."