Ljusglimtar - istället för dystra syner!

Stararna har flyttat in under takplattorna. Demonstrativt poserar de på "Klubbhuset" där mat finns för alla fröätande fåglar. Med sin närvaro på Klubbhusets tak skrämmer stararna de mindre fåglarna. Ingen vågar komma i närheten av maten. Att stararna kommit är trots allt ett välkommet vårtecken, inte minst nu när kölden varit påtaglig, och snön decimeterhög här på Åsen.

På tal om fåglar, så måste jag nämna tranorna. Det är alltid en fantastisk syn att se de segla i flock, skyhögt över andra fåglar, om man undantar örnarna förstås.

Påsken har vi bakom oss. Med påsken besegras, i kristen mening, döden. Men livet går inte bara vidare, det fördjupas, får fler nyanser, inte alla är lätta att uppfatta, eller ens sköna att ta del av. Men livet går inte bara vidare, det förnyas ständigt. Och måste förnyas, av oss, med hela vår personlighet, endast då kan vi växa och bidra till en utveckling värd namnet, en personlig och samhällelig utveckling som bejakar frihet och ansvar.

Fastereglerna blir av någon anlednig allt svårare att iaktta. Jag kämpar med föresatsar om mindre av det ena eller det andra under fastan. Misslyckats har jag mer än en gång. Samtidigt försöker jag komma igen, inte alltid helhjärtat, men i alla fall med en begrundan, och ett allvarligt sinne.

Innan stilla veckan var jag på premiär av Stormen, Shakespears drama. I mitt tycke ett av hans främsta. En pjäs med många bottnar, med flera intressanta existentiella frågor och våndor. På Malmö Dramatiska Teatern spelades Stormen på 70-tals manér, som gruppteater, som vore föreställningen improviserad fram dagen (eller förmiddagen)innan premiären. Av komplexitet fanns förstås ingenting. Av Shakespeare, inte heller mycket. Texten behandlades på ett sätt som påminner om bokbål. Vi har blivit vana vid att klassiska dramer behandlas utan respekt. Tur att vi ännu inte erfarit en sådan misshandel av den klassiska musiken. Inte kan vi väl tänka oss att man bränner upp partitur av Bach?

Med påsken kommer förnyelsen, som sagt! Jag ska sluta se bakåt på ett surmulet sätt. Kommentaren om Stormen blir förhoppningsvis det sista gnälliga inlägget från mig. Istället för dystra syner ska jag försöka mig på att fokusera på ljusglimtarna. Låter svårt, eller hur?