Clinton, Obama & McCain förlitar sig på folkets mandat, och på bönens styrka

Den amerikanska konstitutionen innebär att muren mellan religion och politik restes högre i USA än i Europa. Ändå är frågor om religiös tro avsevärt mer närvarande i en amerikansk valkampanj än i en europeisk. Clinton, Obama och McMacin får, gång efter annan, tillfällen att beskriva hur deras tro gestaltar sig, och hur de uppfattar relationen mellan religion och politik.

De tre kandidaterna tycks vara eniga i att tron har ett direkt inflytande på politiska beslut, samtidigt nämner de förstås betydelsen av andra utgångspunkter än religiösa. Hur som helst, tron i amerikansk politik (och på många håll i västvärlden) är inte primärt en privatsak. I ett nordeuropeiskt sammanhang är det norm att förpassa trosfrågor till den privata sfären. Men med den stora migrationen kommer det förhållandet sannolikt att ändras, och det ganska snart.

Tänkvärt är att muslimerna i USA assimilerat sig bättre än de gjort i Europa. Skiljandet kyrka och stat har sin del av förklaringen. En ytterligare orsak kan vara de religiösa samfundens starka lokala förankring. Mångfalden har tillåtits växa, och därigenom vitaliserat såväl samhälle som de enskilda samfunden. De religiösa organisationerna representerar stora och handlikraftiga grupper. Skäl nog för Clinton, Obama och McCain att genomföra ”trosresor” i delstaterna inför de stundande valen.

Clinton, Obama och McCain har vid åtskilliga tillfällen talat om sin tro, och de har gjort det frikostigt, möjligen med undantag av Clinton. Alla tre säger att de kommer, i sin maktutövning, att förlita sig på det amerikanska folkets mandat och på bönens styrka. I presidentämbetet ser de ett stort personligt ansvar, där inte bara folket dömer de i ett kommande val, utan där även Gud svarar på den politik de genomför.