Vilken kattvecka! Vår dräktiga Texas får ungar i just det ögonblick jag befinner mig hos henne i gammelhuset, i vedboden. Katten får sammandragningar, hon krafsar och jamar i kattlådan. Jag får lockat över henne till en förberedd mjuk bädd. Innan den första kattungen föds ringer min fru. Genom min beskrivning får hon tillfälle att följa förloppet. Efter en kvart kan jag konstatera att Texas fått två ungar, en riktigt mörk och en grå-svart strimmig.Några dagar senare, när vi båda är på landet, får vi möjligheten att bekanta oss med kattungarna. Texas visar stolt upp sin avkomma, och inbjuder oss att se närmare och att till och med ta på djuren. Det gör vi gärna, en kort liten stund.
Arbetet tvingar oss till Malmö. Innan vi far har vi laddat med grädde, vatten, torrfoder och annan kattmat. Texas ska ha så det räcker för några dagar. När vi är tillbaka möter vi en rastlös katt, men inga ungar. De är borta!
Vi letar överallt Överallt! I gammelhuset, i stengärdsgården, under hönshuset och gammelhuset igen. Men utan att finna de försvunna små. Vi tror att de uppvaktande hankatterna varit framme, mr Black and White, Peter Stormare och P.Påhlsson. Snart faller misstankarna på mården som härjat i grannens hus. Hankatterna hade nöjt sig med att dräpa ungarna, för att låta de ligga kvar. Mården tar bytet med till boett. Det är mården som dödat de söta ungarna!
Vi sörjer med Texas. Saknaden efter ungarna syns i hennes blick. Vi ger henne extra tilldelning av lax och grädde, och massor av smekningar. Så småningom lägger vi märke till att Texas bara försvinner, blir borta en längre stund, kommer inte tillbaka fastän vi ropar. Olikt henne!
Till sist, under hennes guidning, går vi upp till ovanvåningen i gammelhuset. I den högsta av fem kartonger finns hennes kattungar, i en ridhjälm. Vi blir förstås glada, över att kattungarna lever, över att Texas inte behövt sörja över en svår förlust. Glada blir vi över att Texas givit oss Dallas och Houston!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar