Utegrisarna i Lillehem

I Bo Hagströms utmärka matprogram i TV "Solens mat", får man uppleva kokkonst på hög nivå, enkel matlagning men ändå raffinerad. I sin resa genom det kulinariska Italien uppsöker Hagström kvinnliga kockar, medelålders damer som verkligen kan det här med mat, och då talar jag inte bara om tillagningen vid spisen. Nej, hela processen är med. Från sådd och grisavel till bröd och skinka.

Dessa mästerkockar har en helhetssyn på produktion och konsumtion av mat och dryck. De upplever sig som en viktig del av ett kretslopp, som inte bara är biologiskt utan även kulturellt. För dem är mat, identitet, kultur och moral begrepp som är knutna till varandra. Därför är de föredömliga kockar, och verksamma på en nivå som nästan inga manliga kockar når upp till. Kvinnor är, kort sagt, bättre kockar än män!

I ett av Hagströms program berättar en kvinna, som driver en liten svinfarm, om det systematiska arbetet med att korsa vildsvinsgaltar med farmens egna suggor. Resultatet bli förträffligt. Hagström intygar.

Bland utegrisarna i Lillehem, här på Åsen, finns just en blandras av vildsvin och grisar av traditionell stam. Men uppkomsten av blandrasen tillkom utan mänsklig inblandning. Det är inte överdrivet att säga att rasen utvecklades på trots av mänsklig närvaro. Svinfarmaren har berättat hur han sprang med geväret i handen för att skjuta galten, som tagit sig in i hägnet. Men, som farmaren sa, "suggorna skyddade honom".

Nu är svinfarmaren nöjd. Köttet från blandrasgrisen är av hög kvalitet. Svinfarmen har, efter incidenten med vildsvinsgalten, blivit berömd. Utegrisarna i Lillehem är idag en turistattraktion. Det goda köttet finns att köpa i butiken i Lillehem (som ligger söder om Degeberga). Även strax norr om Degeberga kan man köpa kött av god kvalitet. Butiken har det brutala namnet Slakteriprodukter AB. Inför julen har vi beställt en trekilos skinka och, på mitt initiativ, ett grishuvud. (Grisfötter får jag dessvärre vara utan. Det fick räcka med huvet!)

Det italienska köket är vida överlägset det svenska, när det handlar om förädling, om oväntade och spännande kombinationer i matlagningen. Det svenska köket håller hög internationell klass. Men saknar den där avslappnade och sympatiska attityden till kokkonsten, som Hagströms kvinnor har. Hos oss är det prestation och tävling som gäller. I jagandet efter att bli främst fixerar sig ofta våra manliga kockar sig vid råvarornas renhet, som en slag rashygienister. Istället borde vi, som de italienska damerna, inse att "Blandras är bäst!"