På julafton äter vi endast fisk och skaldjur. Det gör vi av tro och tradition, vi är katoliker. Sillinläggningarna och Baccalá alla Klagshamn (en kabeljorätt) var förberedda. Men bläckfisken och ostronen var ännu inte, på lille julafton, inköpta. Förra året fick vi i sista stund inhandlat det vi behövde i Kivik. Men i år var bläckfisken och ostronen redan slutsålda. Av en outgrundlig anledning kom jag inte mig för att köpa ål, som även den tillhör vårt traditionella julaftonsbord. Nu blev maten under julafton likväl mycket uppskattad, fisksoppan (ny i sammanhanget) åts med glädje. Ålen blir allt mer sällsynt i Hanöbukten och i Helge å. Ålafiskarna vid Hanöbukten kämpar en viktig, men tillsynes, hopplös kamp mot kraftverkens negativa påverkan på ålens fortbestånd. Kraftverken har byggts ut längs många svenska vattendrag och sjöar. Fiskens uppväxtområden har spärrats av. Ålen tvingas passera genom kraftverkens turbiner. Ålen mals ner, och blir till el. Ålfiskarna uppger att uppemot 70% av den passerande ålen dör årligen i svenska turbiner. Fiskarna förlorar sin inkomst. Ingen kompensation finns i sikte. Slöseriet visar på bristande respekt för naturen, och för ålen som en viktig ingrediens i skånsk matlagning och i svenskt kulturarv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar