Världspremiär i Huaröds skidspår

I lördags debuterade jag som längdåkare. Min hustru påpekade klokt att spårad bana var bättre för en nybörjare än halvmeterdjup lössnö i skogen. Vi gjorde slag i saken och körde den korta sträckan till Huaröds lanthandel, där ett proffsigt spår har sin början (bakom parkeringen). Längdåkning är överraskande krävande. Riktigt svettigt! Och kul!

Snöänglarna är här!

Decimetertjock nyfallen snö lockar fram leklusten. Min fru är specialist på att göra "snöänglar" (se bilden). Såväl skapelseprocessen som det färdiga motivet är en njutning att beskåda.

I söndagens aktiviteter ingick skogspromenad. En härlig vandring i oplogad snö. Vackert med allt det vita, grafiskt skönt gentemot de mörka grenarna, bruna stammarna.

Väl hemma efter promenaden var det dags för skottning. Puh! Men ser man det som motion så går det lättare.

Ginko

Sedan drygt ett år har jag, utan att veta om det, ägnat mig åt Ginko. Jag har helt enkelt gått promenader, oftast på Åsen, i trakten av Huaröd i Skåne. I skogen eller på hagarna har jag försökt att öppna mig för ljud och bilder i naturen, jag har velat ta emot landskapet, ljuset, skuggorna, läten, tystnaden, rörelserna. Kort sagt, som ett barn har jag gått i skogen och öppnat mig för intryck. Inte sökt något bestämt utan bara tagit emot det som fanns, och alltid händer det något. I det lilla händer mycket!

Ginko blir det inte av endast promenader. Man måste skriva ett poem, närmare bestämt en haiku. Formen är bestämd och samtidigt inspirerande och frigörande.

"Att ta en promenad ute i naturen för att hämta inspiration till en haiku kallas på japanska för ginko. Ginko är haikudiktarens vanligaste arbetssätt." skriver Helga Härle på sin läsvärda hemsida haikurymden. Värt att besäka är även Svenska haikusällskapets hemsida och Fri haiku.

Här har ni min senaste haiku;

spår av katt i snön
fåglarna samlas i flock
endast spåren kvar

Första snön, men väntar med däckbyte

I onsdags föll den första snön. Djupet har dryga centimetern. Allt det vita var borta mot kvällen. Vackert var det!
Vis av erfarenheten väntar jag med att byta bildäck tills grannen Olsson gjort det. Han lyckas pricka in rätt datum för byten till och från vinterdäck. Skönt att kunna ha tillit till andra i trafiksäkerhetsfrågor.

Teambuilding för att klara mångfaldssamhällets utmaningar

"Jag bedömer att vi just nu rör oss mot en polarisering i frågor som rör integrationspolitiken. Folkmajoriteten blir mer tolerant samtidigt som SD kommit in i riksdagen. Har svårt att se en dansk utveckling där de etablerade partierna låter SD få problemformuleringsprivilegiet. Kanske går vi mot en nationell samling i de här frågorna, ett nationellt konvent kring integration. Vad vi behöver är ju någon form av teambuilding för att klara globaliseringens och mångkulturella samhällets stora utmaningar. Vi vill väl vara det land som klarar detta bättre än alla andra länder?"

Henrik Oscarsson, statsvetare

Nöjd sugga

En nöjd sugga diar sina kultingar. Synen är inte alldeles obekant för oss som ibland har vägarna förbi Lillhem på Linderödsåsen. Svens utegrisar ser ut att trivas, eller hur?

Karl johan en tidigt kall höst

Det är alldeles klart att naturen bjuder på en generös svampsäsong. Redan i augusti plockade vi flera kilon karl johan, och förstås en hel del brunsoppar, björksoppar och kantareller. Förekomsten av mandelkremlor är riklig. Också det är vi tacksamma över. Nytt för oss i år är citronslemskivlingen. Rekommenderas!

I natt hade vi endast 3 grader! Känns som om en ovanligt varm sommar följs av en tidigt kall höst. Aningen för kyligt. Jag sitter gärna utomhus för umgänge och måltider. I detta ögonblick är det eld i härden. Mysigt, men för tidigt på hösten.

Veden är inburen. Korna betar i hagen. Kaffedags!

Veden är nu inburen och nästan färdigstaplad. Att korna betar i den västra hagen är en tydligt tecken på att hösten närmar sig, om än den tidiga. Vi på Åsen har, liksom andra, upplevt en riktigt varm sommar. Nu är livet som "skogsbonde" över för i år. Lite vemodigt känns det förstås, men också skönt.

I stan, på Möllan, återser jag en hel del vänner och kaffebekanta.

Här är Skånes bästa manusskribenter

Aldo Iskra, Petra Hjortensjö, Sanna Turesson, Josef Hoffert, Per Olvmyr, Elin Collinder och Erik Borgeke har skrivit de bästa manusen i Skåne 2009, enligt en jury med dramatiker, skådespelare och dramaturger från Teater 23, scenkonstnätverket Potatopotato, Teatr Weimar och Institutet.

Nu kan de debuterande skånska dramatikerna vinna såväl Sveriges största manustävling ”Ny text” som den internationella tävlingen ”New Baltic Drama”.

Deras texter når scenen redan den 14 januari, vid en läsning på Teater 23 i Malmö. På plats finns då även Britta Persson, för att spela sin kritikerrosade pop.

Ny text! är Sveriges största manustävling som i år samlar svenska manus i en bok för tredje året i rad.

Riksteatern är initiativtagare och koordinator för samarbetet mellan Föreningen Nationella Dramaturgiatet, 14 fria teatergrupper och tre länsteatrar i hela landet som tillsammans driver tävlingen.

En solig vinterdag på vår datja

Sol på vår datja och helt i Boris Pasternaks anda, så som den stämning han manar fram i Doktor Zjivago. Vi dricker té och vodka. Baluga smakar något i riktning av grappa. Känns som en utmärkt digestive. En långs stund satt vi på den nyskottade altanen, på frusna sommarstolar.

En del av vårt samtal rörde gårdagen och den underbara samvaron med våra barn då vi lunchade fikade och besökte Moderna Muséet i Malmö.

Häromkvällen hade vi filmstudio i vår datja. Rossellinis Rom, öppen stad stod på programmet som annars har Michelangelo Antonionis filmer som tema. Rodney Geiger (Huarödsbo!) är en av personerna bakom Rom, öppen stad. Han och hans hustru Katja byggde ett hus en bit från oss.

Det är dags för lunch, ättikssill från Buhres i Kivik. Vodkasnaps därtill?

Fullmåneljus, höga vågor och en promenad längs Borsavägen

Riktig vinter! Härligt! Dagstemperaturen ligger strax över tio graders kyla. Molnen, tunna strimlor, högt upp. Inget tyngande grått täcke över oss. Nej, himmel och ljus.

Idag gick vi på frusen sandstrand längs Hanöbukten, min fru och jag. Den första havspromenaden för i år. Nordostlig vind. Stark. Friskt härlig.

Nyårsafton firades i vänners lag. Här uppe på Åsen har vi lyckosamt fått gamla vänner som grannar. Birgitta, bor en bit bort i en Tjechovsk björkskog. Carina och Bosse har ett hus närmare oss, en knapp kilometer bort. De bor på en kulle med skön utsikt över ängar och skog.

Till och från nyårsfesten gick vi längs Borsavägen, en väg som enligt kartorna inte längre finns. Tills idag har vi kallat vägen för Amiralens stig. En bok om Huaröd lärde oss något nytt.

Tillsammans med Birgitta, Carina och Bosse firade vi, med trerättersmeny och champagne det nya året. Extra roligt var det att med firandet få välkomna Carina och Bosse som nya grannar. Den nyinstallerade gjutjärnsspisen värmde, gav ljus och behaglig doft till samvaron. varm och skönt inne. Ute var det frysande kallt. Enligt Bosse minus fjorton grader när vi hörde domkyrkorna, i radion, ringa in det nya året. Vackert var det, klangen och månljuset, fullmåneljuset.