Någon gång i veckan blir morgonpromenaden längre. Jag lämnar området kring Möllevångstorget och går Södra Förstadsgatan ner till hamnen, via Triangeln, Gustav Adolfs torg och Stortorget. Vid gamla piren viker jag av, korsar ännu en gång kanalen. Går samma väg tillbaka. Stannar till för en fika på Solde, hos Johan och Jonas.
Idag, mer än en tiggare på trottoaren. Från Möllan till hamnen ser jag fem personer, i min egen ålder eller något yngre. Fyra män och en kvinna. Spridda längs rutten, som enligt en plan, var femhundrade eller sexhundrade meter. Organiserat tiggeri? Som mr Peachums verksamhet i Tolvskillingsoperan? Spelar ingen roll. En sorgerlig syn, att uppleva människor utan arbete.
Arbetslösheten, inte minst bland unga är betydande. Skandalöst omfattande! Arbetsmarknadens parter, näringslivet och fackföreningarna gör för lite eller inget alls för att ge människor chans till arbete. Politiken inger inte heller mycket hopp! Historien kommer att döma vårt samhälle mycket hårt!
På Gustav ser jag grupper av små människor. Barn i gula västar. Muntra miner. Juldekorer och röda stånd med godis. En karusell!
Världen rör sig! Den står stilla!
Franz Biberkopf är allena i år. Det gäckande vädret möjliggjorde endast en snöfigur. Timmen var sen och snön hade hunnit bli till sörja. Biberkopf får längta efter Mietze i år. Ensam! Vi lider med honom.
