I helgen inleddes loppissäsongen. Den ägde rum i Tollarp. Därefter brukar marknaden äga rum i Lökeröd. Vi har fyndat på båda ställen, tidigare år. Särskilt nöjda har vi varit med loppisen i Lökaröd, eller ännu hellre i Östra Sönnarslöv. Nu var det alltså säsongsstart i Tollarp.
Jag köpte en pianopall, som vi klädde om. Min fru fann vackra skålar och ungsformar. Vi var nöjda med fynden, som även inkluderade fem trädgårdsstolar á tio kronor stycket. Billigt! Dessutom är de ganska snygga.
Det mest fascinerande med loppisarna här, och omkring Linderödsåsen är blandningen av människor. I helgens trängsel stod vi som packade sardiner tillsammans med personer från Irak, Polen, Somalia, Holland, Danmark och säkert ännu fler länder.
Trots köbildning och därtill hörande långtråkiga väntan, och den nämnda trängseln var irritationen mellan personer i den hopptryckta folksamlingen så gott som obefintlig. Att muslimska kvinnor bar slöjor, hade sina händer dolda i handskar (fastän det är sommar) var det ingen som kommenterade högljutt, eller gav någon en anledning att ropa något kränkande.
Här stod vi! Tätt inpå varandra! Lite stirriga och stressade av förväntan inför eventuella fynd. Vi, i den växande människoflocken hölls tillbaka av ett tunt plastband. En avgränsning som respekterades nästan till det magiska klockslaget då loppisen öppnade. Men, strax före ett brast bandet och människor sprang, spurtade och jagade in till elektroniken, kläderna, möblerna, trädgårdsredskapen, leksakerna, böckerna, ja allt som finns på en loppis.
Loppisen i Tollarp och andra marknader av det här slaget är underskattade, och ofta ignorerade, som exempel på inspirerande möten över etniska, kulturella gränsdragningar.
måndag 16 juni 2008
fredag 13 juni 2008
Proletärer fick betalt för att spela fotboll
I senaste numret av Weekendavisen recenseras Jesper Högströms bok Blågult - fotbollslandslaget genom 100 år. Läsningen är underhållande. Rolig för att recensenten jämför dansk och svensk fotbollskultur, samtidigt som han beskriver ländernas politiska och kulturella utveckling. I Danmark präglas fotbollen av ett borgerlig individualistiskt ideal, i Sverige är det kollektivet, massan, arbetarrörelsens ideal som formar fotbollskulturen. För snart hundra år sedan utgjordes det danska landslaget av officerare, bankfolk och akademiker. Svenskarnas lag innehöll ”proletärer som fick betalt för att spela”.
Weekendavisen anmäler Högströms bok i positiva ord. ”... Jesper Högströms fortjeneste er at vise, hvorledes det svenske landsholds spillestil og selvopfattelse mættedes i en rent ud ideologisk modstilling til danskerne, der i mere end et halvt århundrede endnu fastholdt borgerskabets fodboldopfattelse. I Idrottsbladet kom det til en heftig meningsudveksling allerede under Første Verdenskrig, da redaktøren fremhævede en »højere kultur« på det danske landshold og henviste til, at Danmark jo stillede med to officerer, to bankfolk og tre akademikere på holdet.
Da svenskerne året efter, i 1917, igen mødte danskerne og i det mindste havde held til at score i 1-2 nederlaget, var Per-Albin Hansson at se på tribunen. Socialdemokrat og senere statsminister, som formulerede samfundsvisionen om Folkhemmet. Hansson og de øvrige 20.000 tilskuere så nysseligt og let ophøjet dansk pasningsspil over for et svensk mandskab i fuldtonet fight og knoklerstil.
Jesper Högström: »Finessen med denne sejrende svenske fodboldstil – kantet, funktionel og energisk i kontrast til danskernes gentlemanagtige ’fodboldkultur’ – var, at den indeholdt elementer, som også den frembrydende arbejderbevægelse kunne identificere sig med. Fodbolden var i sig selv moderne og demokratisk i forhold til de gamle aristokratiske, individuelle sportsgrene. Og den nytilkomne, svenske spillestil, der i kontrast til den danske kom til at bygge på samtræning, kondition og hårdt, kollektivt arbejde, passede overordentlig godt med arbejderbevægelsens moral og værdier. Fodboldlandsholdet var nu på relativt kort tid blevet arbejderklassedomineret, og i lighed med proletariatet havde det en verden at vinde.”
”Alene de to svenske scoringer mod Grækenland tirsdag aften demonstrerer spændet på det nuværende svenske landshold. Petter Hanssons 2-0 scoring var ærkesvensk med knæ, pandebrask og muskelkraft og noget, der lignede tilfældigheder, men alligevel ikke er rent held. Vi har set det så mange gange før fra svensk side. Den svenske back står helt oppe på modstandernes mållinje, og han er ikke for fin til at knokle kuglen ind over stregen. Det er resultatet, der tæller.
På den anden side Zlatan Ibrahimovic’ åndeløst smukke artisteri til 1-0. En så uhyrlig og så risikabel ambition, hvor hele den lange krop er spændt for netop at tvinge bolden op i det fjerne målhjørne. Det er skønheden, der tæller.”
Weekendavisen anmäler Högströms bok i positiva ord. ”... Jesper Högströms fortjeneste er at vise, hvorledes det svenske landsholds spillestil og selvopfattelse mættedes i en rent ud ideologisk modstilling til danskerne, der i mere end et halvt århundrede endnu fastholdt borgerskabets fodboldopfattelse. I Idrottsbladet kom det til en heftig meningsudveksling allerede under Første Verdenskrig, da redaktøren fremhævede en »højere kultur« på det danske landshold og henviste til, at Danmark jo stillede med to officerer, to bankfolk og tre akademikere på holdet.
Da svenskerne året efter, i 1917, igen mødte danskerne og i det mindste havde held til at score i 1-2 nederlaget, var Per-Albin Hansson at se på tribunen. Socialdemokrat og senere statsminister, som formulerede samfundsvisionen om Folkhemmet. Hansson og de øvrige 20.000 tilskuere så nysseligt og let ophøjet dansk pasningsspil over for et svensk mandskab i fuldtonet fight og knoklerstil.
Jesper Högström: »Finessen med denne sejrende svenske fodboldstil – kantet, funktionel og energisk i kontrast til danskernes gentlemanagtige ’fodboldkultur’ – var, at den indeholdt elementer, som også den frembrydende arbejderbevægelse kunne identificere sig med. Fodbolden var i sig selv moderne og demokratisk i forhold til de gamle aristokratiske, individuelle sportsgrene. Og den nytilkomne, svenske spillestil, der i kontrast til den danske kom til at bygge på samtræning, kondition og hårdt, kollektivt arbejde, passede overordentlig godt med arbejderbevægelsens moral og værdier. Fodboldlandsholdet var nu på relativt kort tid blevet arbejderklassedomineret, og i lighed med proletariatet havde det en verden at vinde.”
”Alene de to svenske scoringer mod Grækenland tirsdag aften demonstrerer spændet på det nuværende svenske landshold. Petter Hanssons 2-0 scoring var ærkesvensk med knæ, pandebrask og muskelkraft og noget, der lignede tilfældigheder, men alligevel ikke er rent held. Vi har set det så mange gange før fra svensk side. Den svenske back står helt oppe på modstandernes mållinje, og han er ikke for fin til at knokle kuglen ind over stregen. Det er resultatet, der tæller.
På den anden side Zlatan Ibrahimovic’ åndeløst smukke artisteri til 1-0. En så uhyrlig og så risikabel ambition, hvor hele den lange krop er spændt for netop at tvinge bolden op i det fjerne målhjørne. Det er skønheden, der tæller.”
torsdag 12 juni 2008
Anne Heberlein, Timbuktu, Anne Swärd och Eva Ström i Maglehem
Den 2 juli inleds ett nytt sommararrangmang i östskåne. Föreningen Telos står bakom arrangemanget, med stöd från Region Skåne, Kristianstads kommun och Musik i Syd. på hemsidan www.telosmaglehem.se kan man få reda på mer om Författar- och musikaftnar i Maglehem.
"Med sommarens författar- och musikaftnar i Maglehem vill vi bidra till öppna och unika möten, upplevelser som innehåller både lyriska stämningar och vardagligt direkt tilltal. Aftnarna kommer att bjuda på en kombination av litteratur och musik. Vi vill ge publiken en extra stund av poesi, skönlitterärt författarskap och samtal kring samhälleliga och etiska perspektiv.
Med hjälp av Adam Orvad, Reza Shayesteh, Ensemble Flatterie, Ute Goedecke och Per Mattsson gör vi en resa bortom tid och rum, samtidigt som instrumenten och rösterna fjättrar oss i det vackra östskånska landskapet.
I byns 800-åriga kyrka kommer vi att översköljas av toner från medeltiden, västerländsk konstmusik och persisk klassisk musik. Samtidigt som vi med blicken sveper över de gamla väggmålningarna, utförda av Vittskövlemästaren, sänder musikerna ut oss på en resa där då och nu möts, där igenkännbar lokal verklighet möter stråk från svunna tider och fjärran belägna platser. Det universella i musiken kan få oss att upptäcka nya sidor hos oss själva, och samtidigt väcka vår nyfikenhet hos en människa vi trodde att vi redan visste allt om.
Med litteraturen och musiken som gestaltande krafter ser vi fram emot att, under fyra onsdagskvällar i juli, erbjuda publiken samtal och fördjupade möten med Ann Heberlein, Jason Diakité (Timbuktu), Anne Swärd och Eva Ström. Temat för sommarens program är ”Gränsdragningar, samhörighet och utanförskap i en mångtydig vardag”."
"Med sommarens författar- och musikaftnar i Maglehem vill vi bidra till öppna och unika möten, upplevelser som innehåller både lyriska stämningar och vardagligt direkt tilltal. Aftnarna kommer att bjuda på en kombination av litteratur och musik. Vi vill ge publiken en extra stund av poesi, skönlitterärt författarskap och samtal kring samhälleliga och etiska perspektiv.
Med hjälp av Adam Orvad, Reza Shayesteh, Ensemble Flatterie, Ute Goedecke och Per Mattsson gör vi en resa bortom tid och rum, samtidigt som instrumenten och rösterna fjättrar oss i det vackra östskånska landskapet.
I byns 800-åriga kyrka kommer vi att översköljas av toner från medeltiden, västerländsk konstmusik och persisk klassisk musik. Samtidigt som vi med blicken sveper över de gamla väggmålningarna, utförda av Vittskövlemästaren, sänder musikerna ut oss på en resa där då och nu möts, där igenkännbar lokal verklighet möter stråk från svunna tider och fjärran belägna platser. Det universella i musiken kan få oss att upptäcka nya sidor hos oss själva, och samtidigt väcka vår nyfikenhet hos en människa vi trodde att vi redan visste allt om.
Med litteraturen och musiken som gestaltande krafter ser vi fram emot att, under fyra onsdagskvällar i juli, erbjuda publiken samtal och fördjupade möten med Ann Heberlein, Jason Diakité (Timbuktu), Anne Swärd och Eva Ström. Temat för sommarens program är ”Gränsdragningar, samhörighet och utanförskap i en mångtydig vardag”."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
