Sedan drygt ett år har jag, utan att veta om det, ägnat mig åt Ginko. Jag har helt enkelt gått promenader, oftast på Åsen, i trakten av Huaröd i Skåne. I skogen eller på hagarna har jag försökt att öppna mig för ljud och bilder i naturen, jag har velat ta emot landskapet, ljuset, skuggorna, läten, tystnaden, rörelserna. Kort sagt, som ett barn har jag gått i skogen och öppnat mig för intryck. Inte sökt något bestämt utan bara tagit emot det som fanns, och alltid händer det något. I det lilla händer mycket!
Ginko blir det inte av endast promenader. Man måste skriva ett poem, närmare bestämt en haiku. Formen är bestämd och samtidigt inspirerande och frigörande.
"Att ta en promenad ute i naturen för att hämta inspiration till en haiku kallas på japanska för ginko. Ginko är haikudiktarens vanligaste arbetssätt." skriver Helga Härle på sin läsvärda hemsida haikurymden. Värt att besäka är även Svenska haikusällskapets hemsida och Fri haiku.
Här har ni min senaste haiku;
spår av katt i snön
fåglarna samlas i flock
endast spåren kvar
Decimetertjock nyfallen snö lockar fram leklusten. Min fru är specialist på att göra "snöänglar" (se bilden). Såväl skapelseprocessen som det färdiga motivet är en njutning att beskåda. 
