Himmelsljus över Linderödsåsen

I lördags, lagom till avecen sken himlen upp utanför vår sydgavel. Våra gäster och vi satt skönt i sofforna, och talande om filmer vi nyss sett, filmer vi rekommenderar. Skenet avbröt samtalet och tilldrog sig vår uppmärksamhet. Vi gick till och med ut på altanen för att bättre förstå vad som hänt. Först trodde jag att ljuset härrörde från en försenat nyårsraket, snabbt ändrade jag uppfattning och trodde att det var åskan som gick men övergav även denna förklaring (eftersom skenet var synnerligen stark och utan efterkommande smäll). Herr Olsson, vår granne, upplyste mig dagen efter att ljusskenet över Linderödsåsen kom från en meteor (fångad på bild av en boende i Svensköp).

Mieze, Franz und MORKAN!

Mieze och hennes käraste Franz Biberkopf fick ge namn åt våra två snöfigurer. Vi lät paret ta form en sen eftermiddag, innan snön blivit för kall, och innan vi skulle se ännu en film i vår lilla biograf.

Filmstudion öppnades med 12 timmar och 40 minuter dokumentärer av Eric M. Nilsson. En sällsam och inspirerande upplevelse. Fastän känslan av tomgång ibland infann sig, kändes filmerna likväl som innehållsrika. Kanske var det intensiva fimtittandet under jul- och nyårshelgen som ledde oss till skapandet av Mieze och Franz, två figurer i Alfred Döblins fantastiska roman Berlin Alexandetplatz. En roman som Rainer Werner Fassbínder gjorde en sevärd TV-film av.

En sällsam, men verklig figur (och en oändligt älskvärd gestalt) är Morkan. Vår tomte, helt enkelt. Morkan deltog i julfirandet även den här gången. Roligt! Synd bara att vår dotter aldrig får uppleva Morkan. Hon envisas med att ha ärenden ut ur huset samtidigt som julklappsutdelningen äger rum. I år får man hoppas att Morkan stannar lite längre.

Alejandro González Iñárritu, en mexikansk filmregissör, med titlar bakom sig som Älskade hundar och 21 gram gav oss en oförglömlig upplevelse med filmen Babel. Intelligent och känsligt sammanvävt manus. Moget gestaltat, och empatiskt berättat. En ovanligt innehållsrik och sevärd film. Vi var obekanta med Iñárritus tidigare verk. Nu längar vi till nästa besök i fimstudion på Åsen. Undrar om Mieze och Franz finns kvar?

Dronningens tal

Den danska drottningen var mer närvarande igår under sitt traditionella tal än vad hon brukar. Hon stakade sig endast en gång. Hennes tal var, som alltid, tänkvärt, sympatiskt och välformulerat.

Humanism, människans särskilda värdighet och hennes speciella ansvar (inte minst gentemot nästan) är återkommande som resonemang i drottningens texter. Igår hade hon ett särskilt lyster. Hon ville verkligen säga något viktigt, och det gjorde hon.

"Overalt tales og skrives der alvorsfuldt om verdensøkonomien, der er ved at tabe pusten, og vi kan frygte, at vi også kommer til at mærke det i vores egen dagligdag. Mange vil naturligt være bekymrede for deres arbejde, og om det bliver sværere at få familiens økonomi til at hænge sammen.

Vi har længe vænnet os til, at alt gik bedre og bedre, at morgendagen tegnede sig stadig lysere. Nu males der med mørkere farver; men lad os alligevel se op og ud og sætte vore bekymringer i forhold til et større perspektiv.

Andre steder kæmper mennesker med problemer af en helt anden karakter. Der hersker sult og sygdom, nød og krig."