fredag 25 mars 2011

Malmö Folkets park utan pariserhjul!

Pariserhjulet i Malmö Folkets park monteras ned. En underlig syn för en som genom åren vant sig vid synen av hjulet. En saknad kommer nog att uppstå i mig, men jag är ändå lockad av att försöka se på Folkets park med nya ögon. En park utan nämnda attraktion. Det lekfulla i parken kan gestaltas på många sätt, kanske till och med bättre utan tivoliattributen?

Jag har aldrig åkt i pariserhjulet i Malmö. En höjdskräck jag förnam i ett pariserhjul i Nice satte punkt för det eventuella intresset. Det var mitt första och sannolikt det sista försök att, utan möjlighet att påverka, sitta i en slags gunga högt, högt över marken.

Farväl pariserhjul! Kanske kommer jag att sakna dig trots allt?

måndag 14 februari 2011

BARRA BARRA (scenkonstgruppen)

Den nybildade scenkonstgruppen Barra Barra gjorde sina första trevande försök i en tom replokal i Skillinge. Snart hoppas regissören Aldo Iskra och den namnkunniga ensemblen att de ska få visa föreställningen ”Hem” för folk – där folket finns.
Barra Barra är arabiska och betyder rakt översatt ”där ute”. Namnet är taget från den algeriska artisten Rachid Tahas låt ”Barra Barra” och valdes eftersom det är ”där ute”, på gator och torg, som gruppen vill möta sin publik.

– Vi försöker visa att olika konstnärliga tillhörigheter kan skapa spännande scenkonst. Vi tror att kulturen blir intressantare om vi bejakar mångfalden, säger Aldo Iskra, regissör, som tillsammans med Anders Granström, skådespelare och berättare, befann sig i den där replokalen i Skillinge.

– Jag och Anders Granström bestämde oss för att vi skulle unna oss lyxen att arbeta utan manus och deadlines. Vi ville slippa den där känslan av ”fabriken”, att ständigt producera vilket genomsyrar så mycket av teatern idag, säger Aldo Iskra.

Den 26:e januari visade Aldo Iskra och Anders Granström fem korta, nästan stumma, scener för musikerna Nadin Al Khalidi och Dan Svensson samt dansaren Cecilia Nilsson.

– Man kan säga att Barra Barra föddes där. Det var väldigt nervöst och vi var osäkra på hur det skulle tas emot. Men det mottogs väldigt generöst och efter en stund började Dan Svensson spela slagverk till och strax efter det var Cecilia Nilsson uppe på scenen och dansade.

Gruppen är nu mitt uppe i planeringsstadiet för att på allvar komma igång och repetera premiärföreställningen ”Hem”.

– Vi kom ganska snabbt in på frågor som berör begreppet hem och hemlöshet, steget är inte långt från att ha ett hem till att mista det. Sedan har vi försökt få in en känsla av äventyr, utsatthet och värme. Det kan låta luddigt men tanken är att ämnena och frågorna ska stimulera till tolkning.

Planen är att uppträda i Öresundsregionen, både gratis och för betalande publik. Aldo Iskra hoppas att till exempel någon kommun ska tycka att det vore spännande med gatuteater och boka in ett antal föreställningar.

– Vi vill spela där människor finns. Det kan vara torg, gymnastiksalar eller kanske shoppingcentrum. Det kan vara fula, oestetiska platser. Platser som inte är ämnade för teater, men där människor finns.

Föreställningen blandar svenska, engelska och arabiska, kanske även ett fjärde språk, men Aldo Iskra försäkrar att publiken kommer att hänga med.

– Dialogen är inte bärande på det sättet. Vi vill inte säga till någon att prata bättre svenska eller vara på ett visst sätt.

– Som ett exempel är Karim Rashed skolad i en teatertradition från Irak och sådant vill vi bejaka. Därför är Barra Barra intressant.

Barra Barra

Nadin Al Khalidi, musiker.
Anders Granström, skådespelare/berättare.
Aldo Iskra, regissör.
Åsa Lieberath, scenograf.
Cecilia Nilsson, dansare/koreograf.
Karim Rashed, skådespelare.
Oline Stig, dramaturg.
Dan Svensson, musiker.
Anna Thelin, producent.

Mötet sker ute hos publiken
Text: Henrik Kilefors
Publicerad i Sydsvenskan 14 februari 2011

söndag 2 januari 2011

På skidspåret vid Hanöbukten


Nyår firade vi hos goda vänner i Bökestorp. En minnesvärd kväll med champagne, utomordentlig fisksoppa och hemmagjord parfait. Gott!

Tillsammans med värdparet fick vi en afton med intressanta samtalsämnen, personliga inlägg och nyårslöften. En riktigt rolig och inspirerande samvaro. Apropå löften, mitt "tillägggslöfte" för kvällen handlar om fler bad i havet. Jag lovade att doppa mig i Hanöbukten innan maj månads utgång. Klarar jag det?

Tolvslaget firades med skål och lyssnande till radions utsändning i P2. Vi hörde Sveriges domkyrkor ringa in det nya året. Stämningsfullt och på sitt sätt gripande.

De första dagarna under det nya året har min fru och jag tillbringat i skidspåren. Idag längs havet, på stranden vid Hanöbukten.

tisdag 7 december 2010

Världspremiär i Huaröds skidspår

I lördags debuterade jag som längdåkare. Min hustru påpekade klokt att spårad bana var bättre för en nybörjare än halvmeterdjup lössnö i skogen. Vi gjorde slag i saken och körde den korta sträckan till Huaröds lanthandel, där ett proffsigt spår har sin början (bakom parkeringen). Längdåkning är överraskande krävande. Riktigt svettigt! Och kul!

tisdag 30 november 2010

Snöänglarna är här!

Decimetertjock nyfallen snö lockar fram leklusten. Min fru är specialist på att göra "snöänglar" (se bilden). Såväl skapelseprocessen som det färdiga motivet är en njutning att beskåda.

I söndagens aktiviteter ingick skogspromenad. En härlig vandring i oplogad snö. Vackert med allt det vita, grafiskt skönt gentemot de mörka grenarna, bruna stammarna.

Väl hemma efter promenaden var det dags för skottning. Puh! Men ser man det som motion så går det lättare.

onsdag 10 november 2010

Ginko

Sedan drygt ett år har jag, utan att veta om det, ägnat mig åt Ginko. Jag har helt enkelt gått promenader, oftast på Åsen, i trakten av Huaröd i Skåne. I skogen eller på hagarna har jag försökt att öppna mig för ljud och bilder i naturen, jag har velat ta emot landskapet, ljuset, skuggorna, läten, tystnaden, rörelserna. Kort sagt, som ett barn har jag gått i skogen och öppnat mig för intryck. Inte sökt något bestämt utan bara tagit emot det som fanns, och alltid händer det något. I det lilla händer mycket!

Ginko blir det inte av endast promenader. Man måste skriva ett poem, närmare bestämt en haiku. Formen är bestämd och samtidigt inspirerande och frigörande.

"Att ta en promenad ute i naturen för att hämta inspiration till en haiku kallas på japanska för ginko. Ginko är haikudiktarens vanligaste arbetssätt." skriver Helga Härle på sin läsvärda hemsida haikurymden. Värt att besäka är även Svenska haikusällskapets hemsida och Fri haiku.

Här har ni min senaste haiku;

spår av katt i snön
fåglarna samlas i flock
endast spåren kvar

onsdag 27 oktober 2010

Första snön, men väntar med däckbyte

I onsdags föll den första snön. Djupet har dryga centimetern. Allt det vita var borta mot kvällen. Vackert var det!
Vis av erfarenheten väntar jag med att byta bildäck tills grannen Olsson gjort det. Han lyckas pricka in rätt datum för byten till och från vinterdäck. Skönt att kunna ha tillit till andra i trafiksäkerhetsfrågor.

fredag 24 september 2010

Teambuilding för att klara mångfaldssamhällets utmaningar

"Jag bedömer att vi just nu rör oss mot en polarisering i frågor som rör integrationspolitiken. Folkmajoriteten blir mer tolerant samtidigt som SD kommit in i riksdagen. Har svårt att se en dansk utveckling där de etablerade partierna låter SD få problemformuleringsprivilegiet. Kanske går vi mot en nationell samling i de här frågorna, ett nationellt konvent kring integration. Vad vi behöver är ju någon form av teambuilding för att klara globaliseringens och mångkulturella samhällets stora utmaningar. Vi vill väl vara det land som klarar detta bättre än alla andra länder?"

Henrik Oscarsson, statsvetare

måndag 20 september 2010

Nöjd sugga

En nöjd sugga diar sina kultingar. Synen är inte alldeles obekant för oss som ibland har vägarna förbi Lillhem på Linderödsåsen. Svens utegrisar ser ut att trivas, eller hur?

fredag 3 september 2010

Karl johan en tidigt kall höst

Det är alldeles klart att naturen bjuder på en generös svampsäsong. Redan i augusti plockade vi flera kilon karl johan, och förstås en hel del brunsoppar, björksoppar och kantareller. Förekomsten av mandelkremlor är riklig. Också det är vi tacksamma över. Nytt för oss i år är citronslemskivlingen. Rekommenderas!

I natt hade vi endast 3 grader! Känns som om en ovanligt varm sommar följs av en tidigt kall höst. Aningen för kyligt. Jag sitter gärna utomhus för umgänge och måltider. I detta ögonblick är det eld i härden. Mysigt, men för tidigt på hösten.

tisdag 3 augusti 2010

Veden är inburen. Korna betar i hagen. Kaffedags!

Veden är nu inburen och nästan färdigstaplad. Att korna betar i den västra hagen är en tydligt tecken på att hösten närmar sig, om än den tidiga. Vi på Åsen har, liksom andra, upplevt en riktigt varm sommar. Nu är livet som "skogsbonde" över för i år. Lite vemodigt känns det förstås, men också skönt.

I stan, på Möllan, återser jag en hel del vänner och kaffebekanta.

tisdag 12 januari 2010

Här är Skånes bästa manusskribenter

Aldo Iskra, Petra Hjortensjö, Sanna Turesson, Josef Hoffert, Per Olvmyr, Elin Collinder och Erik Borgeke har skrivit de bästa manusen i Skåne 2009, enligt en jury med dramatiker, skådespelare och dramaturger från Teater 23, scenkonstnätverket Potatopotato, Teatr Weimar och Institutet.

Nu kan de debuterande skånska dramatikerna vinna såväl Sveriges största manustävling ”Ny text” som den internationella tävlingen ”New Baltic Drama”.

Deras texter når scenen redan den 14 januari, vid en läsning på Teater 23 i Malmö. På plats finns då även Britta Persson, för att spela sin kritikerrosade pop.

Ny text! är Sveriges största manustävling som i år samlar svenska manus i en bok för tredje året i rad.

Riksteatern är initiativtagare och koordinator för samarbetet mellan Föreningen Nationella Dramaturgiatet, 14 fria teatergrupper och tre länsteatrar i hela landet som tillsammans driver tävlingen.

fredag 8 januari 2010

En solig vinterdag på vår datja

Sol på vår datja och helt i Boris Pasternaks anda, så som den stämning han manar fram i Doktor Zjivago. Vi dricker té och vodka. Baluga smakar något i riktning av grappa. Känns som en utmärkt digestive. En långs stund satt vi på den nyskottade altanen, på frusna sommarstolar.

En del av vårt samtal rörde gårdagen och den underbara samvaron med våra barn då vi lunchade fikade och besökte Moderna Muséet i Malmö.

Häromkvällen hade vi filmstudio i vår datja. Rossellinis Rom, öppen stad stod på programmet som annars har Michelangelo Antonionis filmer som tema. Rodney Geiger (Huarödsbo!) är en av personerna bakom Rom, öppen stad. Han och hans hustru Katja byggde ett hus en bit från oss.

Det är dags för lunch, ättikssill från Buhres i Kivik. Vodkasnaps därtill?

lördag 2 januari 2010

Fullmåneljus, höga vågor och en promenad längs Borsavägen

Riktig vinter! Härligt! Dagstemperaturen ligger strax över tio graders kyla. Molnen, tunna strimlor, högt upp. Inget tyngande grått täcke över oss. Nej, himmel och ljus.

Idag gick vi på frusen sandstrand längs Hanöbukten, min fru och jag. Den första havspromenaden för i år. Nordostlig vind. Stark. Friskt härlig.

Nyårsafton firades i vänners lag. Här uppe på Åsen har vi lyckosamt fått gamla vänner som grannar. Birgitta, bor en bit bort i en Tjechovsk björkskog. Carina och Bosse har ett hus närmare oss, en knapp kilometer bort. De bor på en kulle med skön utsikt över ängar och skog.

Till och från nyårsfesten gick vi längs Borsavägen, en väg som enligt kartorna inte längre finns. Tills idag har vi kallat vägen för Amiralens stig. En bok om Huaröd lärde oss något nytt.

Tillsammans med Birgitta, Carina och Bosse firade vi, med trerättersmeny och champagne det nya året. Extra roligt var det att med firandet få välkomna Carina och Bosse som nya grannar. Den nyinstallerade gjutjärnsspisen värmde, gav ljus och behaglig doft till samvaron. varm och skönt inne. Ute var det frysande kallt. Enligt Bosse minus fjorton grader när vi hörde domkyrkorna, i radion, ringa in det nya året. Vackert var det, klangen och månljuset, fullmåneljuset.

torsdag 31 december 2009

Biberkopf, allena!

Franz Biberkopf är allena i år. Det gäckande vädret möjliggjorde endast en snöfigur. Timmen var sen och snön hade hunnit bli till sörja. Biberkopf får längta efter Mietze i år. Ensam! Vi lider med honom.

Ännu en vän rycktes bort, strax innan jul. Fruktansvärt! Saknaden är stor efter Bengt.

Den ena vännens frånfälle efter den andre gör att tyngden av sorg växer. Begravningarna, under detta enda år, har blivit till ett tungt minne. Men vi bär också med oss en glädje. Glädjen efter att ha fått vara nära Eva, Sverker, Lennart, Staffan, Anna, och Bengt.

fredag 11 december 2009

Mer närproducerat på Möllan!

Dessvärre bara ett, ibland två, stånd på torget som säljer rotfrukter. Inget fel på frukterna eller på försäljarna. Tvärtom! De erbjuder färska smakrika råvaror, som dessutom är närproducerade. Att försäljarna är vänliga är förstås också en fördel.

Men för många är de som säljer sekunda varor. Det blir enahanda, med övermogna och skadade äpplen, druvor och en hel del annat. Det får hellre vara grönsaker och frukter som är närproducerade, och av god kvalitet.

Bästa smakar skånska päron och äpplen! Helst från Östra Sönnarslöv, vid foten av Linderödsåsen. Dit ska vi om några timmar.

torsdag 10 december 2009

Världen rör sig! Den står stilla! - En promenad från Möllan till hamnen

Någon gång i veckan blir morgonpromenaden längre. Jag lämnar området kring Möllevångstorget och går Södra Förstadsgatan ner till hamnen, via Triangeln, Gustav Adolfs torg och Stortorget. Vid gamla piren viker jag av, korsar ännu en gång kanalen. Går samma väg tillbaka. Stannar till för en fika på Solde, hos Johan och Jonas.

Idag, mer än en tiggare på trottoaren. Från Möllan till hamnen ser jag fem personer, i min egen ålder eller något yngre. Fyra män och en kvinna. Spridda längs rutten, som enligt en plan, var femhundrade eller sexhundrade meter. Organiserat tiggeri? Som mr Peachums verksamhet i Tolvskillingsoperan? Spelar ingen roll. En sorgerlig syn, att uppleva människor utan arbete.

Arbetslösheten, inte minst bland unga är betydande. Skandalöst omfattande! Arbetsmarknadens parter, näringslivet och fackföreningarna gör för lite eller inget alls för att ge människor chans till arbete. Politiken inger inte heller mycket hopp! Historien kommer att döma vårt samhälle mycket hårt!

På Gustav ser jag grupper av små människor. Barn i gula västar. Muntra miner. Juldekorer och röda stånd med godis. En karusell!

Världen rör sig! Den står stilla!

måndag 7 december 2009

Barn, glitter och ett gråtungt Möllan

På väg till och från Kaffebaren vid Möllevångstorget möter jag grupper av barn, ledda av vuxna från förskolor i närheten. I händerna håller flickorna och pojkarna julgransglitter. Några av dem har glittret som utsmyckning ovanpå mössan. Ett tidigt och välkommet luciafirande.

Gråheten i stan och på landet är tyngande. Man är tacksam över minsta lilla ljus. Barnens uppenbarelser täcker mer än väl behovet av att bländas av gnistrande snö och blåklar himmel.

tisdag 1 december 2009

Forsakar på senhösten

Förra helgens promenad i Forsakar hänger kvar i minnet. Inte bara för att jag fick ett sår på smalbenet och att sårskorpan är ganska stor. Ravinen var oförglömligt vacker, naken och öppen, känslig och sårbar.

Inga blad på träden. Bara ljuset, från himmeln och från brutna mörka grenar och stammar. Träden är höga. Rötterna kraftfulla. De söker näring i jorden. Klipporna och stenarna hejdar sökandet mot djupen. Istället ser vi dem, rötterna, tjocka som armar, känsliga som fingertoppar.

Forsakar, är vackrast på våren eller på senhösten.

onsdag 4 november 2009

Omar och Kallifatides är båda utestängda - men Omar väljer fel väg!

I gårdagens Tendens, ett radioprogram i SR, intervjuades författaren Theodor Kallifatides. Kallifatides sätter fingret på en öm punkt på den svenska kulturkroppen, när han talar om slutenheten och oviljan att möta intellektuella från andra länder, i media och i kulturlivet.

Kallifatides analys kan jag av egen erfarenhet instämma i. Den avvisande hållningen han talar om tror jag många med ursprung i andra länder har upplevt, och upplever. Den begåvade poeten Mohamed Omar tror jag också är en av dem som stängts ute. Jag kan förstå hans frustration. Jag förstår kanske hans vilja att göra något radikalt. Men jag delar absolut inte hans hans hat mot judar.

Jag vänder mig starkt mot hans romantiska hållning till våldet som verktyg till förändring. Våld och aggressivitet leder alltid fel!

Det är lätt att fördöma Omars ståndpunkter. Hans extremism. Ansvaret för att ha valt en destruktiv väg är hans eget. Men slutenheten, avvisandet bland de intellektuella i Sverige har också del i den fundamentalism som Omar ger uttryck för.

Citaten nedan är hämtade från Tendens hemsida:

"- Ingen vill ha mig som svensk!
säger författaren Theodor Kallifatides som hörs i Samtalet, i Tendens som handlar om "hur man blir svensk".

Efter 40 år som författare i Sverige kallas han fortfarande för invandrarförfattare. Det är som sådan han bjuds in och som sådan han tillfrågas. En som ser på detta land "utifrån".

- Men jag ser det ju inifrån, säger Theodor Kallifatides.

- Den sant konservativa - mest repressiva - kraften och mest invandraravvisande, det är den intellektuella i Sverige.

Efter 70 år finns fortfarande ingen invandrare i Svenska akademin eller på någon annan viktig intellektuell funktion i svenska samhället, påpekar Theodor Kallifatides. De svenska intellektuella vill ej utsätta sig för en annan sort, tror han.

- Här i landet har de aldrig varit hotade eller ockuperade, aldrig behövt ställa upp på folkets sida!"
Bloggtoppen.se

View My Stats